Del 1. 23 december natten till julafton. En julsaga.

Som inlägg på min blogg hade jag tänkt i form av en julsaga. Jag kommer att bilda en grupp facebook som heter Julsagor. Ni kommer följa helt olika familjer som firar sin jul och inte den traditionella julkalendern. Som sagt har familjer och länder olika syn på julafton. Vissa har inte råd med julklappar så de får göra själva. Vissa barn tror inte på tomten. Julbordet ser annorlunda ut. Alltså det finns massor av saker att ta upp men jag skonar er från det. Istället vill jag önska en riktigt god jul och skön läsning.

Del 1. 23 december natten till julafton

Snön yr ute på gatorna. Det är kallt. Väldigt kallt. Snön ligger som ett täcke över det fallfärdiga huset och bilarna på parkeringen utanför som nästan inte syns. Familjen i det fallfärdiga huset sover. Barnen ligger i deras sängar på ovanvåningen i sina egna rum. Pojken med sitt rum likt ett vapenförråd med massor av leksaksvapen slängda på golvet. Flickan som sover i det andra rummet jämte älskar Barbies. Men en sak som skiljer sig åt jämförbart med andra familjer är att leksakerna är handgjorda, av barnen själva eller för det mesta av föräldrarna. Föräldrarna köper lim, papper, snören och det som behövs några veckor innan jul och sedan sitter de varje kväll och pysslar ihop julklappar. Som leksaksvapen eller nästan riktiga Barbies en liten annan form och utseende. Men flickan är lycklig. Alltid. Båda två uppskattar sina julklappar varje år. Pojken har en lite koja i skogen som han brukar vistas i och någon gång tar han med sin syster på eftermiddagen och berättar skräckhistorier det slutar alltid samma, flickan blir skrämd och springer hem till mamma och gråter. Pojken brukar berätta speciellt en historia om en fruktansvärd tomte som dödar alla barn som inte är snälla. Till och med han själv tycker den är otäck. Det sägs att berättelsen är sann att händelsen ägde rum någonstans i USA. Han hade hört det från en kompis i skolan som sägs ha hört det av en annan kompis. Pojken är spänd inför julafton tänk om den där hemska jultomten hälsar på.

Pojken vaknar upp ur sömnen och går ner i köket för att dricka lite vatten då han plötsligt får syn på en figur ute vid vägen med en säck på ryggen. Han ser i syne, tänker han. Kommer tomten redan. Fast han tittar på klockan och ser att den är en minut över tolv och tekniskt sett är det julafton. Men för honom börjar julen vid frukosten Fast… det blir inte så mycket julmat eftersom pappan blivit avskedad och är för tillfället arbetslös. Pengarna räcker inte både till räkningar och mat, så de får ibland gå till kyrkan och be om mat eller en liten summa pengar. De tycker det är pinsamt.

Julmaten är egentligen vanlig husmanskost med tillägg av prinskorv, sylta och lite annat smått och gott.

Pojken tittar en gång till och figuren är borta. Han tänker efter och förstår att den tomten som stod där ute inte var på låtsas utan en riktig tomte. Tänka sig en tomte med riktigt skägg, renar som drar både honom och julklapparna, fast… han såg ju inga renar. Nej det måste vara i hans fantasi, kommer han fram till och går upp till sitt stökiga rum, lägger sig i sängen och drömmer.

”Hoho finns det några snälla barn? frågar tomten.”

Pojken hör en annan röst.

”Nej, det är bara vi.”

Pojken ser framför sig sina föräldrar. Inga barn. Inget stoj och stim. Hur kan detta komma sig? Han hör tomten igen.

”Okej, men i mina papper står det att här ska bo en pojke som heter Patrik och en flicka som heter Patricia, stämmer inte det?”

Han hör den andra igenkännande rösten.

”Jo, de bodde här men för en månad sedan var vi med om en bilolycka…”

Pojken hör rösten mindre och mindre, luddigare och luddigare och han vaknar igen. Den natten lovar han sin syster, sig själv och gud att aldrig mer berätta en skräckhistoria.

 Samtidigt som han försöker somna om tänker han på sin morfar. Han är i himlen säger mamma och pappa. Hans ögon faller och Patrik somnar om till prasslet av något rispande utanför fönstret, och ett snöfall som aldrig verkar lägga sig.

Författare. Hampus Eriksson ©   2009-12-01  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0