Det finns en tid för oss alla

Flickan sitter fast och kan inte röra sig. Hon känner ingenting, fast det blöder en del från huvudet. Hon försöker ropa på sin mamma men får inget svar. Bältet sitter fast. Hon ropar på mamman ännu en gång. Blodet rinner från huvudet ner på innertaket. Efterhand börjar hon känna smärta i rygg, nacke och ben. Hon kan röra huvudet och tittar ner på sin kropp och ser en otäck syn. Benen är krossade och förstår varför hon inte kan röra dem. Tankarna börjar gå mot döden, hon vill inte lämna sin mamma här i diket, hon måste kämpa och försöka ta sig ut ur bilvraket, men förstår väldigt snart att hon inte kommer kunna göra det med utan. Kraften går ur henne efterhand som hon ropar på sin mamma. Nu finns det bara en sak att göra; be till gud. Hon knäpper händerna och ber en bön, efter det känner hon sig trött och somnar.