Del 15

Del 15 24 december två år senare

Kvinnan tittar på sin dotters grav. Skillnaden från innan är att hon går upp och lägger sig på knä framför gravstenen.

"Du var allt för mig!", säger hon mellan snyftningarna.

Hon lägger sin iskalla hand på stenen och får en tillbakablick och ser när hon låg på sjukhuset och fick beskedet. Hon vaknar upp och gråter på riktigt. Hon faller ihop mitt på marken. Nu minns hon. Hon ligger mörbultad på sjukhuset och en läkare kommer in till henne och har en präst med sig. Hon kommer aldrig glömma de där orden läkaren sa.

"Jag har tyvärr tråkiga nyheter…" Hon tar en välförtjänt paus. Hon vet inte hur hon ska säga det. I det läget får inte hon bryta ihop. "Din dotter är död. Jag beklagar."

Mamman förstår inte vad hon sa.

"När kan jag få se min dotter."

"Din dotter är död" Hon tar mammans hand och stannar kvar medan prästen frågar om hon vill prata.

"Hur ni inte vad jag säger jag vill se min dotter. Hon ligger väl nere på barnavdelningen."

Kvinnan vaknar upp och förstår nu att hon aldrig har fått sörja riktigt - inte ens på begravningen. När hon tänker tillbaka på olyckan ser hon sin dotters kropp hänga i ett bälte – livlös. Hon vet inte att dottern försökt ropa på henne och fick aldrig ett svar. Allt kommer tillbaka gång på gång. Hon ställer sig upp och sätter sig på bänken, tar vodkaflaskan och dricker en rejäl klunk för att dämpa ångesten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0