Det finns en tid för oss alla

Inga ord finns kvar

Du går på randens kant och ser dig om efter hopp

 

Men letar förgäves

 

Man blir mållös och fattar inte att livet håller på att rinna ut

 

På den guldfärgade strandens sandkorniga matta

 

Det finns inga ord att beskriva hur ilskan pumpar i vår kropp

 

Det finns inga ord för den hopplöshet som har funnits

 

Men kommit åter med ett leende från vår prinsessa

 

Det leende som alltid har gjort oss starka

 

Det finns inte fler ord i den här dikten som kan beskriva vår sorg

 

Sorgen som under dessa år har hjälpt oss att bli starkare

 

Vår öppenhet

 

Men man kommer ändå till den punkt där livet känns meningslöst

 

Varför just vår familj? Varför kan inte vi få ett normalt och hoppfullt liv?

 

Svaren som aldrig går att finna

 

Mellan hopp och förtvivlan finns även ett ljus

 

Ett ljus där familjen får känna lycka och samhörighet

 

Det finns inga ord som kan förklara hur ledsen jag är

 

För att ni ska behöva gå igenom det här

 

Men någonstans bland all sorgsenhet

 

Så kan ni ändå veta att ni inte är ensamma om den sorgen

 

Nu finns det inga ord kvar att finna

 

 

 

Dikten är tillägnad Moa Henriksson och hennes familj som kämpar varje dag och som aldrig slutar hoppas på ett

mirakel. Jag är av samma åsikt. Jag hoppas också på ett mirakel.

 

Hampus Eriksson den 7 juli 2010