Den obeskrivliga sorgen
Den obeskrivliga sorgen "Den här dikten är tilll er Jenny och Johan för er styrka"
Det är först nu jag kan skriva den här dikten
Till er
Den här obeskrivliga sorgen som ni har
Ni är två föräldrar som har förlorat ett barn
I en fruktansvärd sjukdom
Cancer
Ljuset har gott över i mörker
Men det där mörkret har övergått i ljus
Eftersom ni har ett barn till
Oliver
Det finns ingen där ute som har läst bloggen
Utan att ha förundrats över Moas styrka och livsglädje
Hur kunde då en sådan lite flicka ha en sådan styrka?
Det svaret kan bara ni svara på Jenny och Johan
Jag kan tro
Jag kan spekulera
Men jag kan aldrig veta för säkert
Hur kunde då en liten flicka som Moa ha en sådan livsgnista?
Även det svaret kan bara ni svara på Jenny och Johan
Jag kan även här tro
Jag kan spekulera
Men aldrig veta med säkerhet
Hur kunde Moa påverka så många människor?
Där behöver jag inte tro
Eller spekulera
Jag vet svaret
Hon gav aldrig upp
Hon hade alltid ett leende på läpparna
Hennes energi smittade av på alla andra
Hon var en fighter
För min del kändes det som om Moa hade levt mycket längre än jag hade
Hur kunde Moa alltid ha ett leende på läpparna?
Det svaret kan ni bara svara på Jenny och Johan
Jag kan tro
Jag kan spekulera
Hur har Moa det nu?
Den frågan kan ingen svara på förutom du Moa
Men vi kan tro
Tro på att Moa har det bra där uppe
Bland alla andra änglar
Hampus Eriksson den 11 november 2010
