Första sveket
Första sveket
INGEN SKA FÅ LJUGA FÖR MIG
IGEN
Jag vet inte vad som är värst
Själva lögnen
Eller det svek som äter upp ens innandöme
En lögn kan skada mer än själva sanningen
Ibland är sanningen bäst
Fast den gör ont
Sanningen kan skada
Men sveket från en lögn är värre
Den första lögnen och det första sveket
Stod en väldigt nära släkting för
Han lämnade mig
Han lämnade mig där ute för klara mig själv
Som tur fanns där stöd
För annars hade jag nog inte skrivit den här dikten
Personen lovade
Lovade
Lovade
Men lögnen kom ifatt honom snabbare än han trodde
Då valde han att sticka sin väg
Försvinna
Tro att han kan komma tillbaka och sedan är allt glömt
Han trodde att han kunde skada min själ utan följder
Han trodde på fullaste allvar att man kunde lämna en
Och sedan komma tillbaka och vara glömt
Ett barn glömmer aldrig
Ett barn är förlåtande
Ett barn är kärleksfullt
Fast barnet har blivit sårat
Jag var tonåring och var inte förlåtande
Han hade försvunnit ur mitt liv
Det fanns inget kvar att se fram emot
Han sa till mig de ord som jag har burit med mig
Och kommer alltid bära med mig resten av mitt liv
De orden sammanfattar det första riktiga sveket:
”Om du inte vill bo hos den jag älskar och på de premisser så vill jag ALDRIG mer se dig!”
Skrek han och la på luren.
Jag tror att den personen jag riktar mig mot vet nog vem han/hon är. Jag skriver han i berättelsen men kan även
vara en hon.
Detta var mitt första riktiga svek.
Hampus Eriksson den 21 november 2010