Varför tog du inte mig?
Varför tog du inte mig?
Jag sitter gråtandes på golvet
Intill luckorna bredvid ugnen
Och försöker förstå
Men kommer snabbt på
Att det inte finns något att förstå
Men jag fortsätter gråta
Kan inte hejda tårarna
Att slå mot golvet med en sådan kraft
Jag sätter mig vid köksbordet
Och försöker få kontakt med Moa
Jag ber för första gången till gud
Frågar honom varför inte han kunde tagit mig istället
Gett mig sjukdomen
Jag fick inget svar
Jag pratar med Moa
Jag sa till henne att om jag hade varit miljonär
Så skulle familjen fått åka till USA
Hon svarade tillbaka:
Ingen läkare kunde räddat mig
Jag grät ännu mer
Vilken flicka
Vilken förståelse
Jag fortsatte prata med henne
Hade jag kunnat så hade jag tagit sjukdomen istället för dig
Hon svarar:
Om jag inte hade fått cancer så hade det jag inte varit jag
Då hade vi aldrig träffats
Då hade jag aldrig träffat de fantastiska människorna
Och barnen i Lund
Jag grät ännu mer
Jag grät inte för sorgen
Utan för hennes förståelse
Hennes underbara röst
Hennes skratt
Hon förstod mig
Det var som om jag fick svar på frågan jag ställde till Honom
Det sista jag hörde var:
”För att kunna känna lycka måste man ha känt smärta”
Då brast det alldeles
Jag förstod
Under tiden som Moa var sjuk kände dem smärta
Men också lycka
Nu ser jag livet på ett annat sätt
Hampus Eriksson
Starka ord! Blir så otroligt berörd! Det är så otroligt orättvist att Moa dog! Vi är så många som sörjer :'-(
Men Moa har det bra nu <33 Även om det är svårt, obeskrivligt hårt! Så tror jag att för den som sjukdom blott är givet, kan faktiskt döden vara bättre än livet :-( Så känner jag. Den dagen jag lämnar min kropp kommer jag att vara fri, fri ifrån mina sjukdomar och aldrig ha ont igen.
Så tror jag att det är för Moa nu <3 Hon mår bra nu och var vi än är så finns hon alltid med oss!
Varma kramar, Katie
Tack för de fina orden. Jag håller med dig i det du säger.
