Julkalender 2011 "Tills livet skiljer oss åt" Kapitel 12
Kapitel 12
2 september
Alex ligger i sin säng. Galen av kärlek. Hur ska han kunna se henne i ögonen och inte påverkas. Hela han blir berörd när hon är i närheten. Det är som en drog. Hon är hans heroin. Han hör sin mamma gapa på hans styvfar. De dricker. Mycket. På morgonen brukar han vakna av att det luktar svett och sprit. På bordet ligger tiotals tomma ölburkar. Han är trött på att leva med en alkoholiserad mamma. Han vill flytta. Nu. Han vet inte hur länge han står ut med att hon kväver sin sorg med sprit. Hans mamma började dricka när pappan körde ihjäl sig efter att de skulle skiljas. Min pappa tog det väldigt hårt. Han sade att han inte kunde leva utan henne. Men ändå var han otrogen, tänker Alex. Han vill helst inte tänka på sin pappa. Det är ett annat kapitel som han har förträngt. Det förflutna.
Alex går upp när hans mobil piper till. Det är Amanda.
HEJ, ÄR DU VAKEN
Alex skriver tillbaka.
HEJ, JAG ÄR VAKEN. VAD SKA DU GÖRA IDAG?
Det piper en minut senare.
JAG SKA INTE GÖRA NÅGOT SPECIELLT! DU DÅ?
Han vill fråga om hon vill in till stan och titta på bio ikväll. Men vågar han? Vad har han att förlora?
VILL DU HÄNGA MED PÅ BIO IKVÄLL? JAG TÄNKTE SE HARRY POTTER.
Alex fick vänta fem… tio… femton minuter utan att få svar. Han blir nervös. Skakar. Han skriver ännu ett sms.
ÄR DU DÄR?
Sms:et uteblir. Kan det ha hänt något? tänker Alex. Han skriver ännu ett.
JAG FÖRSTÅR OM DU INTE VILL TITTA PÅ HARRY POTTER. DET ÄR OKEJ FÖR MIG. OM DU VILL GÖRA NÅGOT ANNAT SÅ ÄR DET OKEJ FÖR MIG. ELLER DET JAG MENAR ÄR ATT DU FÅR BESTÄMMA.
Amanda svarar.
JAG KAN INTE. SORRY!
Alex blir misstänksam. Något måste ha hänt. Han är beredd på att gå upp en våning och ringa på för att se om allt är okej. Han bestämmer sig i slutskedet att låta bli. Han skriver ett sms till.
HAR DET HÄNT NÅGOT? BARA SÅ DU VET KAN DU BERÄTTA ALLT FÖR MIG!
Han får inget sms tillbaka förrän en halv timme senare.
VI KAN INTE TRÄFFAS MER! JAG ÄR VÄLDIGT LEDSEN ALEX! MEN DET ÄR BÄST SÅ. DU VET INTE VEM JAG ÄR. JAG ÄR FÖRLORAD!
Alex förstår inte det sista. Han låter det vara. Han respekterar hennes beslut. Men det är något som ligger bakom allt det här. En människa ändrar inte sig så över några sekunder. På något sätt kändes det sista sms:et inte som Amanda. Kan det vara någon annan som skrev det? Alex ska försöka få reda på det. Men hur?
