Julkalender 2011 "Tills livet skiljer oss åt" Kapitel 13
Kapitel 13
5 september
Alex kommer till skolan och en massa står runt en tjej. Det är Amanda. Hon delar ut något. Är det kläder? undrar Alex. Han väljer att inte gå dit. Hon vill ändå inte ha något med honom att göra, inte efter det sms:et som han fick. Nej, han ska ignorera henne. Få henne att välja någon annan plats. Eller ska han gå ner på henens nivå? Han bestämmer sig för att vara som vanligt. Alex är först på plats. Som vanligt. De ska ha engelska. Han hatar det ämnet som fan.
Egentligen är han bra på engelska, men deras lärare är skit. Han favoriserar vissa och de är dem som får hjälp om så behövs. Han är inte en av dem efter att han klagat hos rektorn. Han tyckte att han nedvärderade vissa elever. Det skulle han aldrig ha gjort. Istället för en bättre miljö blev det sämre. De som hade gått till rektorn första gången, inklusive Alex, vågade inte att gå ännu en gång. Alex sätter sig längst bak vid en vägg så att han kan luta sin ömma rygg. Amanda kommer in sist med barbiepatrullen, brukar han kalla dem. De ser ut som dockor allihop. Hon sätter sig med dem. Tittar inte ens åt Alex håll.
Efter lektionen upprepas proceduren. Barbiepatrullen går ut först. De har en lektion till innan lunch. Han hör någon säga väldigt tyst: ”Vilket luder! Jag känner igen henne från någonstans. Kan bara inte placera in henne i ett sammanhang.” Alex undrar om det är Amanda de menar.
Under hela dagen visar Amanda sin kalla sida mot Alex. Han finns inte mer. Han är som ett spöke.
