Julkalender 2011 "Tills livet skiljer oss åt" Kapitel 14
Kapitel 14
10 september
Vår nya slampa in town!
Så står det när Alex kommer till entrédörren med en stor bild på Amanda och när hon går bredvid en prydd kvinna, medan hon själv går i kort kjol och är sminkad som om hon var på väg till en maskerad. Alex blir chockad. Han läser mellan raderna den artikel som finns att läsa en bit ner på papperet. Chocken förstärks och han försöker se om han kan se Amanda på skolgården. De senaste dagarna har hon kommit till skolan i korta kjolar så att killarnas ögon har förvridits, och urringade tröjor som är mer än utmanande. Nej, han känner inte igen henne alls. Något har förändrats. En slags obehagskänsla har funnits i Alex ett tag och nu har den verkligen besvarats. Han skickar ett sms till henne. Något han inte gjort sedan hon bad han försvinna ur hennes liv.
ÄR DU PÅ SKOLAN? I SÅ FALL VILL JAG TRÄFFA DIG! DU MÅSTE FÖRKLARA VEM DU ÄR!
Amanda svarar några minuter senare.
DRA ÅT HELVETE! DU ÄR VÄL MED PÅ ALLT DET HÄR? DITT JÄVLA SVIN!
Alex är i chocktillstånd. Hur kan hon tro något sådant om mig!
JAG TÄNKER INTE DRA ÅT HELEVET! OCH JAG HAR INGET MED DET ATT GÖRA! OKEJ! FAN, HUR KAN DU TRO NÅGOT SÅDANT OM MIG? VAR ÄR DU NÅGONSTANS?
Amandas svar blir en helomvändning jämfört med förra.
HJÄLP MIG! JAG VILL INTE LEVA MER! LIVET SUGER! JAG HAR INGEN. JAG SITTER PÅ TOALETTEN I ANDRA KORIDORREN LÄNGST NER. KOM!
Alex börjar gråta och sliter ner de affischer han får tag på och slänger dem ner till marken. Han är arg. Inte på Amanda, utan på sig själv och alla andra idioter. Han springer till toaletten och rycker i alla för att hitta henne. Men ingen där.
