Julkalender 2011 "Tills livet skiljer oss åt" Kapitel 4

Kapitel 4

15 augusti

Klassen ska bara träffas och klassföreståndarna ska introducera terminens schema. Alex är en aning nervös. Inte för schemat utan för att träffa på Bill och Bull innan han har hunnit in i klassrummet. Han vill ha lugn och ro. De vill ha bråk. I själva verket har han försökt med allt. Men aldrig lyckats övertala dem att bli hans kompis. Nej, han får väl stå ut i två år till. Han lyckas komma till klassrummet oskadd och han ler en aning för sig själv. Alex försöker alltid hålla låg profil. Det är en regel för den som är mobbad. Håll låg profil annars blir det mer stryk, mer slag mot magen, längre tid under toalettvattnet som han brukar svälja tills han inte orkar kämpa emot. Han tror alltid att det är slutet. Slutet på ett liv fullt av ont. Ett liv som han inte kommer sakna.

 

Han hälsar inte på de tre klasskompisar som sitter längst bak. Tre tjejer. Tre blondiner som verkligen tror på att deras blonda, långa hår och deras fylliga läppar är snygga bara för att de får killar. Brudarna förstår inte att de blir utnyttjade. Killarna vill bara ha kul. Alex vet hur tjejer funkar. De vill bara ha uppmärksamhet.

 

De väller in personer efterhand som klockan tickar mot åtta. Vid åtta kommer hans klassföreståndare. Bill och Bull finns inte bland dem. Alex hoppas på att de inte kommer, att de har blivit utkastade från skolan, utkastade från jordens planet. Men sådan tur har han inte. Fem minuter över åtta kommer dem. Klassen hurrar för dem när de äntrar rummet. Ett sus. Mummel.

 

Bill säger: ”Bara så ni vet är det fest i helgen hos oss. Alla är bjudna. JA, förutom du då Alex!” säger de båda samtidigt som Bill slår Alex i huvudet med öppen hand.

 

”Sluta med det där, Stefan. Sätt er nu ner så vi kan börja. Ni vill väl hem så fort som möjligt?”

 

Alla nickar.

 

Bill heter egentligen Stefan och Bull heter Staffan. Varför de kallas för Bill och Bull vet egentligen ingen? Förmodligen vill de själva det. Alex bryr sig inte. Han sätter sig tillrätta medan lärarna börjar prata. Då plötsligt knackar det på dörren. Ulla, som deras klassföreståndarinna heter, säger: ”Kom in!”

 

Plötsligt, från att ha varit i andra tankar, till att vara i nuet. In kommer en tjej. Eller, inte en vanlig tjej. Tjejen har högklackade skor, kort jeanskjol, långt blont hår som slingrar sig ner och förbi axlarna mot den smått krökta ryggen.

 

Det går ett sus genom klassen.

 

”Whoo! Gud måste ändå finnas!”, säger en kille.

 

”WOW”, säger en annan.

 

”Okej, hör upp klassen! Det här är Amanda…” börjar Ulla, men har glömt bort hennes efternamn. Så Amanda får ta över.

 

”Jag heter Amanda Svensson. Jag kommer ifrån Stockholm. Men har flyttat hit eftersom min pappa har fått ett nytt jobb.”

 

”Som torsk då eller? För en sådan snygg dotter måste väl ha många beundrare!” säger Bill och alla börjar skratta.

 

”Det kan man faktiskt säga. Han säljer mig varje dag, du vet till sådana fula killar som du!” replikerar Amanda väldigt snabbt utan någon som helst aning om vad hon ger sig in på.

 

Men istället för att resa sig, skrattar Bill och tittar gillande på henne och blinkar.

 

”Okej…” Ulla vet inte riktigt vad hon ska säga. ”Då fortsätter vi! Amanda du får försöka hitta en plats. Du har en plats längst nere vid tjejerna, en plats framför Stefan som du redan har bekantat dig med, och sedan har du en plats bredvid Alex.”

 

Amanda försöker att inte stirra någon i ögonen. Hon får inte vara svag nu. Inte nu. Hon får inte låta någon komma in på henne. Då är det kört. Hon låter sin instinkt ta över och går mot Alex.

 

Alex tittar och förstår inte. Hon får inte. Inte här hos mig. Han vill bara vara ensam. Inte lära känna någon. Då händer det. Hon tittar på honom.

 

”Kan jag sitta här?” säger Amanda och ler. Hennes leende är förhäxat. Han kan inte värja sig.

 

”Självklart!” säger han.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0