Samhällsinblick

Samhällsinblick

 

Jag sitter på en stol och lär mig saker.


Barnet med dem trasiga kläderna,


Äro i blindo för sin egen verklighet.

 

Min egen vetskap om barnets utsatthet,

 

Äro av en liten utsträckning med en snar,

 

Och betydelsefull karaktär.


Barnet sitter ner på marken och tuggar,


På en bit gammalt bröd.

 

Jag vet att barnet sitter bredvid mig,

 

Och försöker få kontakt,

 

Men jag ignorerar det smutsiga i mig själv.


Barnet ser på mannen som sitter på en parkbänk,


Hans bänk,


Hans enda verkliga ägodel.

 

Jag vet att barnet är jag i en annan värld,

 

Men jag kan inte smälta barnets blick på mig.


Barnet tänker på att de är från samma värld,


Men ändå inte.

 

Jag vill bli gammal och ung på samma gång,

 

Är det fel?

 

Vad föder jag för signaler till det där barnet?


Barnet med sina trasiga kläder vill inte bli ihågkommen,


Det förstör statistiken på vad landet har för utanförskap,


Barnet vill ändå inte vara en del av det förtryckarsamhället.

 

Jag vill vara barnet,

 

Jag är kanske barnet,

 

Men i en annan form,

 

Men jag känner som barnet,

 

Skuld,

 

Ilska,

 

Över något jag aldrig kunnat få,

 

Kärlek.


Barnet ser på mannen att han tänker,


Barnet vill vara mannen,


Ingen ilska,


Ingen skuld


Bara lycka.

 

Men framförallt mycket kärlek.

 

 

Hampus Eriksson den 22 februari 2011

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0