Det finns en tid för oss alla

En smärtfull väg

Jag ser på pappa att han inte vill bära mig

Han vet att jag har ont

Han vet min smärta

Jag vill inte visa den utåt

Mot min underbara broder

Jag vet att tiden är snart inne

Det är tid att somna in

Att äntligen få frid

Min kropp håller på att ätas upp inifrån

Jag känner cancercellernas aptit

Det sprider sig aggressivt i min kropp

De äter upp varenda frisk cell

När pappa kupar sina armar för att få ett bra grepp om min svullna kropp

Tar han för hårt

Hans fingrar gräver sig in så att smärtan exploderar

Jag försöker dölja den olidliga smärtan

Jag grimaserar

Jag skriker inombords:

GUD, SNÄLLA TA MIG HÄRIFRÅN

Han bär in min uppsvullna kropp till toaletten

Väl tillbaka i sängen tar jag mina två kuddar

Gräver ner mitt huvud och skriker så att jag blir röd i ansiktet

Ingen hör mig

Ingen vill höra min smärta

Det är bara jag kvar

Min själ har redan försvunnit upp till himlen

Jag ska leta efter den när jag väl kommer dit

Mamma kommer in i rummet och frågar om jag vill ha något

Jag ignorera henne

Inte för att jag vill vara ensam

Utan för att smärtan går snart inte att kontrollera

Jag får morfin

Men ibland känns det som om morfinet är verkningslöst

Min smärtfulla väg är snart över

Jag känner att slutet är väldigt nära

Jag känner mig lättare

Min familj sitter bredvid mig

Jag tittar på dem

Mamma ser att jag har ont så hon trycker på morfinpumpen

Jag får fram mamma precis vid min mun och jag viskar:

Mamma, det är snart över

Min kropp klarar inte av mer

Jag känner att kroppen ger efter

Där ligger jag till nattens mörker faller

Jag är fri

Jag är fri från smärta

 

Hampus Eriksson, dedicerad till Moa, den 15 januari 2011.

Ett citat från en anonym: "Det är svårt att släppa taget från en man älskar. Det är lättare att stå ut med smärtan."