Hjälp! Hon har Downs Syndrom Kapitel 15

Kapitel 15

Amen

Det var som att sticka i luft. Fan vad skönt det kändes, tänkte Maja och såg på blodet som spred sig på den dyra persiska mattan.

”Duär fan sjuk i huvudet”, var det sista som modern fick fram innan Maja stack kniven i henne också. Hon spottade på henne och viskade i henne öra. ”Du ska bara veta hur han stönade när han knullade mig bakifrån. Han stönade som en gris när han kom i mig. Den dagen jag kom hem full hade jag blivit våldtagen av fyra killar. Jag blev yr och svinet bar mig upp till mitt rum och där knullade han mig hela natten. Det enda jag tänkte på var att du kanske skulle komma in och få stopp på det, men du kom aldrig. Du är fan inte bättre än honom.” Hon uttalade de sista orden. Hon stack ännu en gång. Nu i hjärtat. Nu var två liv släckta. Då återstod en till.

Hon gick in i Annas lägenhet. Tittade sig omkring om något kunde avslöja var svinet bodde. Efter, som hon tyckte, en evighet hittade hon ett kuvert som var adresserad till Anna. Det hade kommit fel och på kuvertet stod en annan adress. Den adress där han bodde.

Hon satt utanför i en halvtimme innan hon hade bestämt sig. Hon kunde inte backa ur nu. Hennes liv var redan slut så varför inte sluta cirkeln. Anna var värd ett bättre liv, det liv som aldrig hon fick. Svinet som hade gjort henne illa var nu död. Att hennes mamma var där var inte en del av planen. I slutändan var båda ändå skyldiga. Den här gången var det inte lika lätt att ta sig in. Hon visste inte hur huset var konstruerat. Hon fick chansa. Hon hade förmodligen bara en möjlighet.

Hon gick runt och där fanns en dörr. Men den var låst. Hennes enda chans var att ljuga ihop en historia om att Anna var död. Att hon hade precis kommit därifrån. När hon var vid dörren – tog hon ett djupt andetag. Ringde på dörrklockan. Det var sent. Det var pappan som öppnade.

”Har det hänt något?” frågade han direkt. ”Är det Anna?”

”Kan jag komma in? Är du hemma ensam?”

”Min fru jobbar natt. Och barnen är hos sin biologiska mamma. Kan du berätta vad som har hänt?” Han var bakvänd när han gick mot köket. Han hann inte reagera när han kände en smärta i ryggen. Först då vände han sig om och såg Majas mordiska blick.

”Du ska aldrig mer få röra Anna. Hör du det? Ditt jävla svin!”

”Vänta, vänta”, sade han medan han föll ner på golvet. ”Jag har aldrig rört Anna.”

”Du kan sluta ljuga nu! Du har chans nu att säga sanningen.”

”Det finns varken en sanning eller lögn. En sak är jag säker på. Jag har aldrig rört Anna.”

”Du ljuger. Ska jag berätta varför jag vet det. Dina ögon. Du hade likadana ögon som min pappa hade. Vet du vad jag har gjort med honom?”

Han skakade på huvudet.

”Jag dödade honom. Han fick vad han förtjänade. Är du rädd för att dö?”

Han började gråta.

Hon drog ut kniven. Försatte honom på knä. Och viskade till honom.

”Vet du hur det känns när man har en punkterad lunga?”

Han skakade på huvudet.

”Inte jag heller. Men de säger att det ska vara som att vara i helvetet. Du ska få känna hur det är med två punkterade lungor”, är det sista hon sade innan hon stötte in den första kniven i honom. Kort därefter ännu en gång. Hon knuffade honom så att han hamnade på magen.

”Lungorna kommer sakta fyllas med blod. Luften tar slut. Du dör, men väldigt långsamt.”

Hon tog kniven och la den mot sin ena handled och ryckte till. Samma procedur med den andra. Hon gick upp på övervåningen. Hittade ett flickrum och lade sig i sängen. Slutet var nu nära. Gud hade talat till henne. Det här var hennes lott i livet.

”Förlåt mig gud för mina synder. Fader vår i himlen. A…m…e…n.”

Kommentarer
Postat av: Elin

Du är helt sinnessjukt duktig på att skriva!! Man vill bara läsa inlägg efter inlägg och man bara läser och läser!! Du borde sätta ihop allt till en bok!

Grymt bra, sorglig men bra skrivet!

2011-05-02 @ 16:40:14
Postat av: Hampus

Tack elin! Det är varma ord att höra, förmodligen kommer novellen att finnas med i nästa bok jag skriver som extra material.

2011-05-04 @ 00:46:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0