En vit blomma från ingenstans

En vit blomma från ingenstans

 

Jag har gått och väntat,

 

Väntat.

 

Väntat.

 

Och väntat.

 

En vit blomma växte precis bredvid mig,

 

när jag tågade in i min egen själ av lust

 

och lycka.

 

Jag vill bara plocka den vita blomman, vårda den,

 

tala med den,

 

viska  till den inre stjälkens andar.

 

Jag väntar,

 

väntar.

 

Tills den vita blomman har vissnat,

 

och faller samman i en bladhög.

 

Där vill jag vänta i all oändlighet

 

På att du ska växa åter

 

till en blomma av fröjders mått.

 

Hampus Eriksson den 20 november


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0