Livet passerar utan att se sig om efter nya vägar att gå
Här kommer nog min mest filosofiska dikt. Den kan möjligtvis vara svår att tolka, men ge inte upp för det. Ge din egna tolkning av den här dikten. Du har helt fria händer att komma med resonemang och tankar om vad den här dikten säger dig.
Livet passerar utan att se sig om efter nya vägar att gå
Jag gick på en öppen gata,
det var helt tyst.
Jag ställde mig med blickfånget mot ett höghus,
det var då jag såg.
Det jag trodde var sant
istället var en lögn.
Min blick klättrar upp,
Upp
Upp
Tills jag når toppen
Och då märker jag ännu en gång den stora lögnen.
Jag är ju inte så liten,
Och meningslös.
Mitt liv har en mening
Den ensamma personen,
Som står på den tomma,
Öppna gatan,
Är inte längre ensam
Mitt liv passerar lika snabbt,
Som solens strålar når jorden,
Men en sak är säker,
Efter ett liv av händelser,
Dör jag inte i alla fall av
Att den stora öppna gatan
Är tom,
Den är full
Men det jag trodde var människor,
Var istället själar,
Jag försöker att förstå
hur det kan vara så.
Aldrig har jag varit i ett mer förvirrande tillstånd,
Tills jag frågade min son
”Min son, varför såg jag en öppen tom gata innan
och nu visar det sig att de jag trodde
skulle fyllas med människor är själar?”
Min son svarade väldigt klokt:
”Pappa, jag tror det är så att den öppna och tomma gatan
Aldrig har varit tom. Jag tror att du inte var beredd
På att möta sanningens ögonblick
Att du skulle dö en dag. För vem gör det i ungdomen.”
Aldrig har jag känt mig mer beredd på att dö,
för att sedan ingå i min egen sons fyllda,
men dolda gata.
Min son har redan sett den tomma gatan
Och ska snart ligga där jag gör
På en öppen,
Men tom gata.
Hampus Eriksson den 29 september 2011
Namnlös dikt
Dagen började som
en mörk håla
Och slutade med
en håla fylld
med möjligheter
Ångest personifierad med självförakt och hemska tankar
Har du någon gång haft en panikattack? Har du kanske ångest? Om du har svarat nej på frågorna borde du läsa dikten, för er andra som har svarat ja - vet exakt vad jag pratar om.
Ångest personifierad med självförakt och hemska tankar
Stressen tar dig ner i djupets mörka håla
Du blir kallsvettig
Alldeles maktlös
DEN tar dig!
Den vill ha din självkontroll,
Allt det som gör dig lycklig.
Sedan knyter den ihop säcken
En explosion av hemska tankar sköljer över dig
Svetten rinner nerför din panna
Ner på din mage
Och du känner bara att du vill ifrån just det ögonblicket
Det här livet
Självmordstankarna intar din hjärna
Men det är precis där dem stannar
I tankar
Inte i handling
Men ångesten är ändå personifierad
Med självförakt
Och hemska tankar
Som du vill bara glömma samtidigt som svetten rinner
Och samtidigt som hela din kropp är förlorad i tröttheten
Varje steg du tar
I varje ögonblick som händer
Kan stressen transformeras till det som du helst vill undvika
Några minuters självförakt och hemska tankar
Hampus Eriksson den 14 september 2011