Livet passerar utan att se sig om efter nya vägar att gå
Här kommer nog min mest filosofiska dikt. Den kan möjligtvis vara svår att tolka, men ge inte upp för det. Ge din egna tolkning av den här dikten. Du har helt fria händer att komma med resonemang och tankar om vad den här dikten säger dig.
Livet passerar utan att se sig om efter nya vägar att gå
Jag gick på en öppen gata,
det var helt tyst.
Jag ställde mig med blickfånget mot ett höghus,
det var då jag såg.
Det jag trodde var sant
istället var en lögn.
Min blick klättrar upp,
Upp
Upp
Tills jag når toppen
Och då märker jag ännu en gång den stora lögnen.
Jag är ju inte så liten,
Och meningslös.
Mitt liv har en mening
Den ensamma personen,
Som står på den tomma,
Öppna gatan,
Är inte längre ensam
Mitt liv passerar lika snabbt,
Som solens strålar når jorden,
Men en sak är säker,
Efter ett liv av händelser,
Dör jag inte i alla fall av
Att den stora öppna gatan
Är tom,
Den är full
Men det jag trodde var människor,
Var istället själar,
Jag försöker att förstå
hur det kan vara så.
Aldrig har jag varit i ett mer förvirrande tillstånd,
Tills jag frågade min son
”Min son, varför såg jag en öppen tom gata innan
och nu visar det sig att de jag trodde
skulle fyllas med människor är själar?”
Min son svarade väldigt klokt:
”Pappa, jag tror det är så att den öppna och tomma gatan
Aldrig har varit tom. Jag tror att du inte var beredd
På att möta sanningens ögonblick
Att du skulle dö en dag. För vem gör det i ungdomen.”
Aldrig har jag känt mig mer beredd på att dö,
för att sedan ingå i min egen sons fyllda,
men dolda gata.
Min son har redan sett den tomma gatan
Och ska snart ligga där jag gör
På en öppen,
Men tom gata.
Hampus Eriksson den 29 september 2011