Mirakel
Mirakel
Jag flyger, högt,
Mamma, se, jag kan flyga!
Pappa, se, jag kan flyga!
Pappa
Mamma
Varför ser ni inte mig?
Jag ser ju er
Varför gråter du mamma?
Pappa, du gråter ju aldrig
Varför står ni i en kyrka, mamma?
Jag känner mig fri, jag har aldrig känt mig mer fri än nu
Mamma, varför står ni vid en kista?
Jag kan inte se vad det står, varför kan jag inte det?
Mamma?
Det enda jag kan se är en mening: Vi ville tro på ett Mirakel.
Jag är ju här mamma, ni har ju mig.
Eller?
Jag ser den första bokstaven på kistan – M
Det kan inte vara sant
Är det därför som ni gråter?
Är det jag som ligger i kistan?
Jag saknar min bror
Bror, jag är ju här! Kan du inte höra mig?
Bror sitter vid mamma och pappa och gråter
Mirakel, Mirakel
Jag kommer nästan inte ihåg någonting
Bara att jag hade ont den sista tiden
En oerhörd smärta
Det Mirakel vi letade efter infann sig aldrig
Men mamma, du skulle bara sett mig här uppe hur högt jag kan flyga
Men framförallt jag har ingen smärta
En dikt som är tillägnad Moa Henriksson, för hennes kamp mot cancern.
Hampus Eriksson den 26 juli 2010
Inga ord finns kvar
Inga ord finns kvar
Du går på randens kant och ser dig om efter hopp
Men letar förgäves
Man blir mållös och fattar inte att livet håller på att rinna ut
På den guldfärgade strandens sandkorniga matta
Det finns inga ord att beskriva hur ilskan pumpar i vår kropp
Det finns inga ord för den hopplöshet som har funnits
Men kommit åter med ett leende från vår prinsessa
Det leende som alltid har gjort oss starka
Det finns inte fler ord i den här dikten som kan beskriva vår sorg
Sorgen som under dessa år har hjälpt oss att bli starkare
Vår öppenhet
Men man kommer ändå till den punkt där livet känns meningslöst
Varför just vår familj? Varför kan inte vi få ett normalt och hoppfullt liv?
Svaren som aldrig går att finna
Mellan hopp och förtvivlan finns även ett ljus
Ett ljus där familjen får känna lycka och samhörighet
Det finns inga ord som kan förklara hur ledsen jag är
För att ni ska behöva gå igenom det här
Men någonstans bland all sorgsenhet
Så kan ni ändå veta att ni inte är ensamma om den sorgen
Nu finns det inga ord kvar att finna
Dikten är tillägnad Moa Henriksson och hennes familj som kämpar varje dag och som aldrig slutar hoppas på ett
mirakel. Jag är av samma åsikt. Jag hoppas också på ett mirakel.
Hampus Eriksson den 7 juli 2010