Det finns en tid för oss alla

Ni får gärna använad er av mina dikter på alla sätt ni vill. Bara ni visar att det är jag som har skrivit dem och att dikterna inte missbrukas genom att publiceras eller används i olagliga sammanhang.


MVH

Hampus

God natt

 

Jag känner mig väldigt trött

 

Jag känner mig helt utmattad

 

Jag orkar nog inte mycket mer

 

Jag ser slutet komma

 

Jag vill leva

 

Men inte ha ont

 

Mamma, jag vill fortsätta vara hos dig

 

I din varma famn

 

Men jag vill bara komma till sängen

 

Jag vill dö där

 

Jag vill somna in bland mina gosiga nallar

 

Jag vill känna trygghet

 

Det gör jag hos mina nallar

 

Pappa, jag vill att du stöttar mamma

 

Hon behöver dig nu

 

Jag är beredd

 

Jag är helt klar på att himlen tar mig i kväll

 

Jag vill upp dit

 

Jag vill känna frihet

 

Inga hinder

 

Broder, du kan alltid prata med mig

 

Jag finns hos dig

 

Nu säger jag farväl

 

Men jag orkar inte säga god natt

 

Jag är trött

 

Jag känner att jag håller på att försvinna

 

Det är dags nu

 

 

 

Min vilja

 

Min energi

 

Min livsglädje

 

Mina nallar

 

Min Tina Turner peruk

 

Är tecken på att jag har levt

 

Och dem finns nu inom er:

 

God natt mamma

 

God natt pappa

 

God natt broder

 

Ni kommer aldrig vara ensamma

 

Hampus Eriksson

 

Två drömmar blev sanna

 

Min dröm var att bli författare

 

Kunna vara stolt över sig själv

 

Nu har jag gjort något bra

 

Nu har jag gjort något nyttigt

 

Men efter första boken kände jag ingen tillfredsställelse

 

Med det jag hade gjort

 

Hade jag något mål med skrivandet?

 

Vem skrev jag för?

 

Var skrivandet något jag egentligen ville göra?

 

 

 

Det enda jag vet nu för säkert

 

Är svar på första frågan

 

Mitt mål med skrivandet är att någon får del av det

 

Att någon annan tjänar på det

 

 

 

Jag vill att andras drömmar ska bli sanna

 

Så som min blev

 

Jag kan inte livnära mig på skrivandet

 

Men jag vet nu vem jag skriver för

 

Jag skriver för mig själv

 

Skrivandet är självklart för mig

 

Jag kan inte klara mig utan det

 

Nu när andra boken kommer ut

 

Kommer flera drömmar att uppfyllas

 

 

 

 

Jag vet med säkerhet vem jag vill vara

 

Inte den där rika snobben

 

Som bara roffar åt sig pengar utan att se sig omkring

 

Om jag blir rik en dag

 

Så ska jag i alla fall se mig omkring

 

Jag vill fortsätta drömma

 

Men nu vet jag i alla fall att andras drömmar uppfylls

 

Och det gör mig stark

 

Och det gör att jag vill fortsätta skriva

 

För det är ju ändå min dröm

 

 

Hampus Eriksson ©

 

 

Som ni ser nedan finns det en banner. Det är en översikt hur mycket pengar min insamling har för tillfället. Tryck på den och kom direkt till min insamling och donera en liten slant. Pengarna gör skillnad!



Hampus

Smärta

 

Det är smärta jag känner just nu

 

Jag kan inte tänka klart

 

Jag kan inte förstå det svåra

 

Att du är borta

 

Att ännu ett barn har somnat in och lämnat oss

 

Smärtan som cirkulerar gör bara ondare och ondare

 

Ännu en familj har blivit drabbad

 

Av det ofattbara

 

Smärtan måste vara mycket värre för er

 

Än för mig

 

Vi har förmodligen inte samma smärta

 

Smärtan inom mig är just att förstå

 

Att Moa inspirerade mig mer än jag själv förstod

 

Smärtan kom egentligen mycket tidigare

 

Då jag fick veta vad du hade för sjukdom

 

Du kämpade

 

Du hade en annan syn på livet

 

Du hade viljan

 

Viljan att göra allt för att överleva

 

Viljan kunde tyvärr inte övervinna

 

Det hemska monstret som spred sig i din kropp

 

Din smärta blev min smärta

 

Jag ville göra något

 

Då kom jag på att idén om att skänka pengar

 

Till barncancerfonden

 

Jag kunde inte rädda dig Moa

 

Som var det egentliga målet

 

Men jag kommer förhoppningsvis rädda andra barn

 

Jag vet en sak: min smärta ska inte få tar över mig

 

Det ska min vilja

 

För att symbolisera den viljan du hade

 

Vila i frid Moa!

Hampus Eriksson den 30 oktober 2010

Bakgrundtext

Bill har stora ärr från striden och kan inte förlika sig med att det verkligen har hänt och vad som egentligen hände. Sara och John stötar honom så mycket de kan. Bill känner en fruktan att känna kärlek igen efter att Patricia blev allvarligt skadad i striden, men kan inte sluta tänka på en viss person.

Samtidigt har den hemliga organisationen och Volterry ett möte om framtiden. Volterry har en inre strid som går tillbaka till ett samhälle där allt började. Historien kan avslöja hemligheten bakom Själarnas Himmel. Men är den så hemsk att även Volterry tvekar?

I den andra boken av fyra får Bill en insikt om att den värld han lever i har fler hemligheter än han trodde från början. Hans huvudsakliga uppgift blir mer tydlig. Kärlek och sorg blandas med mystik och nya avslöjanden om vad Själarnas Himmel är för något.

 

 

Hampus Eriksson ©

Min inspiration

 

Jag kommer aldrig glömma ditt leende

 

Aldrig glömma när du kom ner med din kompis Julia

 

I din rullstol

 

Du skulle vara med och spela bangolf

 

Vi skulle ha klubbtävling

 

Du vann en massa klubbor

 

Du log

 

Du fick vara ett barn

 

Just det ögonblicket kommer jag aldrig glömma

 

Men du var så liten redan då

 

Men du kämpade ändå

 

Din styrka var så enorm

 

 

 

Jag vill inte inse att du inte finns mer

 

Men nu har du fått frid från all smärta

 

Nu kan du springa som alla barn

 

I gränslandet

 

 

 

Min inspiration till livet har somnat in

 

Men jag ska som alla runt omkring dig

 

Leva för just dig

 

 

Hampus Eriksson den 28 oktober 2010

En ängels berättelse

 

Mamma gråt inte

 

Jag kommer alltid vara nära dig i alla stunder

 

Pappa det är inte ditt fel

 

Jag kommer vara nära dig i de svåra stunderna

 

Min bror, min kära bror jag älskar dig

 

Kommer alltid göra det

 

 

 

Ni ser inte mig just nu

 

Men jag sitter just nu på det sköna gröna gräset och njuter

 

Mamma, jag har inte ont

 

Jag är fri

 

Mamma tänk dig jag är fri

 

Jag vet att ni kämpade in i det sista

 

Men cancern tog över min kropp

 

Tänk aldrig att ni inte kämpade tillräckligt

 

För ni var alltid där hos mig:

 

Tröstade när det behövdes

 

En hjälpande hand när jag hade fruktansvärt ont

 

 

 

Min älskade bror, jag vet hur du känner dig nu

 

Men jag är här när du behöver prata

 

Fast inte i den verklighet du lever i

 

Utan bortom all existens

 

Här uppe där allt är fritt från smärta

 

 

 

Jag har träffat många barn och vuxna

 

Jag berättar om vad jag har gått igenom

 

Samtidigt som vi går runt med bara fötter på de lena grässtråna

 

De berättar sin historia

 

 

 

Jag älskar dig mamma

 

Jag älskar dig pappa

 

Jag älskar dig broder

 

Jag saknar er

 

 

Moa vi saknar dig!

Hampus Eriksson den 28 oktober 2010

 

 

 

 

En dikt som har publicerats innan , men ville lyfta fram den bland alla dikter.

Mirakel

 

Jag flyger, högt,

 

Mamma, se, jag kan flyga!

 

Pappa, se, jag kan flyga!

 

Pappa

 

Mamma

 

Varför ser ni inte mig?

 

Jag ser ju er

 

Varför gråter du mamma?

 

Pappa, du gråter ju aldrig

 

Varför står ni i en kyrka, mamma?

 

Jag känner mig fri, jag har aldrig känt mig mer fri än nu

 

Mamma, varför står ni vid en kista?

 

Jag kan inte se vad det står, varför kan jag inte det?

 

Mamma?

 

Det enda jag kan se är en mening: Vi ville tro på ett Mirakel.

 

Jag är ju här mamma, ni har ju mig.

 

Eller?

 

Jag ser den första bokstaven på kistan – M

 

Det kan inte vara sant

 

Är det därför som ni gråter?

 

Är det jag som ligger i kistan?

 

Jag saknar min bror

 

Bror, jag är ju här! Kan du inte höra mig?

 

Bror sitter vid mamma och pappa och gråter

Mirakel, Mirakel

 

Jag kommer nästan inte ihåg någonting

 

Bara att jag hade ont den sista tiden

 

En oerhörd smärta

 

Det Mirakel vi letade efter infann sig aldrig

 

Men mamma, du skulle bara sett mig här uppe hur högt jag kan flyga

 

Men framförallt jag har ingen smärta

 

 

En dikt som är tillägnad Moa Henriksson

Hampus Eriksson den 26 juli 2010

Idag är en speciell dag. Men det har varit rekord på antalet besökare på min blogg idag. 450 har varit inne idag. Jag har haft 50 som mest innan. Jag hoppas att ni stannar kvar. Vi är nog många som tänker på Moa. Låt minnet av henne stanna kvar. Låt hennes leende och skratt fylla din kropp. Det är värme.


Hampus Eriksson

Det hänsynslösa monstret

 

Varför ska vi få leva?

 

När vissa barn inte får chansen?

 

Moa var en sådan flicka

 

Hon kämpade in i det sista

 

Men det hänsynslösa monstret tog henne

 

Hon fick inte uppleva alla livets goda sidor

 

De goda sidorna hon fick uppleva var:

 

Kärleksfulla föräldrar

 

En kärleksfull och underbar storebror

 

Men hon fick inte uppleva:

 

Tonåren

 

Gymnasiet

 

Att få bidra med sin kunskap

 

Om livets alla hinder

 

Och sorger

 

Moa kämpade varje dag mot ett hänsynslöst monster

 

Som inte ville släppa taget

 

Moa du kommer vara kvar i mitt hjärta resten av mitt liv

 

Ditt skratt

 

Ditt leende

 

Kommer genomsyra allt jag skriver

 

Jag är väldigt fåordig idag. De har försvunnit med Moa upp till himlen. Jag hoppas att de tar hand om dig där uppe.

Hampus Eriksson den 27 oktober 2010 18.07 ©

 

 

 

Prinsessan

 

Du sitter där med ett leende

 

Allt är inte bra

 

Du har nu bara några veckor kvar

 

Jag sitter här och försöker skriva en dikt just för dig

 

Men jag är skraj

 

Livet är orättvisst ibland och det vet du

 

Fast ditt liv skulle vara kul

 

Allt har du kvar att utforska från allt runt omkring dig

 

Men jag vet att du aldrig kommer vara där hos din familj

 

Förutom på ett sätt

 

Din själ kommer aldrig försvinna

 

Den kommer alltid finnas hos dem

 

Och vi andra som lärt känna dig

 

Prinsessan från himlen

 

Ängeln inom oss alla

 

Dikten kunde varit mycket längre och det vet jag

 

Men mina ord försvann med prinsessan från Hanaskog upp till himlens alla hörn

 

 

 

Moa har somnat in. Hon blev 8 år. Hon har kämpat nästan halva sitt liv mot cancern. Livet skulle vara som roligast i Moas ålder. Skratta, vara med kompisar och helt enkelt få leva fritt. Inget liv är utan problem. Men en liten flicka som Moa och hennes familj, och alla andra barn och familjer, skulle inte behöva gå igenom ett sådant trauma.

 

R.I.P Moa

Hampus Eriksson den 11 september 2010 02.13

 

 

 

Hej Florence och Daniel!

Igår kväll började och kunde precis lägga den ifrån mig. Annika har gjort en lång, men aldrig tråkig bok

som griper tag om läsaren till den sista meningen. En fantastisk bok med ett stilistiskt språk som kommer ta henne

upp till de stora höjderna i framtiden. Jag älskade boken. Trodde aldrig jag skulle tycka om den så mycket eftersom

jag inte läser så mycket dramaböcker och romanser. Men det här var annorlunda. Det var nästan en ungdomsbok,

eller i alla fall i närheten. Mycket intressanta karaktärer, inte stereotypa och tråkiga utan man ville veta mer och

mer om dem. Jag trodde från början att boken skulle vara för lång för sitt eget bästa och jag hade både rätt och

fel. Boken kunde kortats ner för att göra känslan ännu mer påtaglig, men bokens nästan 500 sidor försvann

väldigt snabbt.

 

Jag tror att Annika Rosendahl kommer vara ett av de namnen vi kommer få möta mycket under de

nästkommande åren. Betyget blir inte fullpott men väldigt nära - 4 av 5 får den av mig och varför femman uteblir

beror på att boken kunde minskats lite och ändå haft kvar samma känsla.

 

Boken finns att köpa på adlibris och oppenheims förlag. Här har ni länken till adlibris:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197817228

 

 

Hampus

Jag är stark

Jag har alltid velat människor väl

Hjälpa dem

När jag själv mått dåligt

 

Jag är stark

 

Jag är lycklig att jag har den förmågan

Men någonstans måste jag själv må bra

För annars kan jag inte känna glädje

 

Jag är stark

 

Idag försöker jag känna glädje

För det mesta funkar det

Ibland vill jag bara sjunka genom golvet

 

Jag är stark

 

Allt finns i våra tankar

Förakt

Hat

Kärlek

Mod

Feghet

Det är bara vi som kan styra dem

 

Jag är stark

 

Jag väljer glädje

Jag väljer sorg

Jag väljer kärlek

Jag väljer mod

 

Jag väljer inte hat

Jag väljer inte förakt

 

Jag är stark

 

Är du också det?

 

Den här dikten är en glädjes dikt.

 

Hampus Eriksson den 21 oktober 2010

 

 

Blinda

 

Få förstår

 

Få ser

 

Få orkar

 

Få vill förstå

 

 

 

Läget är väldigt kritiskt

 

Så kritiskt att den lilla flickan far illa

 

 

 

Som sagt:

 

Vissa är så korkade att de tror att de är smarta

 

De tror att beteendet är normalt

 

 

 

Få förstår

 

Få vill se

 

Få orkar

 

Få vill se sanningen

 

 

 

Den lilla flickan gör som hon vill

 

Fast hon vill bara få uppmärksamhet

 

Vill bli sedd

 

Vill bli förstådd

 

Bli älskad för den hon är

 

 

Mamman gör som hon brukar

 

Ser på och låter den lilla flickan få som hon vill

 

I det ögonblicket ger hon en signal

 

”Jag bryr mig inte!”

 

”Gör som du vill. Bara du är tyst och håller dig undan.”

 

 

 

Det är myndigheterna som inte förstår

 

De är dem som inte vill inse den bistra sanningen

 

De orkar inte ta itu med problemet

 

De vill inte förstå

 

 

 

Den lilla flickan sitter vid sängkanten

 

Gråter

 

Är ledsen

 

Och säger:

 

”Jag vill ju bara bli älskad och sedd!”

 

 

 

Den här dikten är en sorts demonstration mot det vi idag kallar för Socialmyndigheten. Den här dikten är hämtad från den bistra verkligheten om ett barn som far illa och Socialen motarbetar dem som vill göra flickans liv till det bättre.  Mamman förstår inte hur illa hon gör sitt barn. Jag vill och hoppas att flickan får ett drägligt liv i framtiden, fast det ser mörkt ut.

 

Hampus Eriksson den 20 oktober 2010 ©

 

 

 

Sorgen i mardrömmens mörkaste dalar

 

Jag ligger vid din sida

 

Inget hopp längre

 

Bara tomhet

 

När jag sover vid din sida känner jag en värme

 

Som lugnar mig

 

Men ibland kan inte ens din värme hålla monstrerna borta

 

Sorgen greppar tag och sliter in mig i den mörka dalen

 

Jag känner inget

 

Allt är helt borta

 

Det finns ingen glädje

 

Det finns inte ens sorg

 

Bara tomhet

 

Du bleknar bort

 

På något vis dras jag tillbaka till verkligheten och din värme

 

Jag måste vara stark inför din sorg

 

Min sorg går i andra hand med de mörkaste delarna av min själ

 

En del av mig kommer hamna där när du dör

 

Jag kan inte stoppa det

 

Jag kan inte hålla emot

 

När din låga slocknar kommer jag till dig

 

Jag vill inte hamna i mörkrets dalar igen

 

Jag vill känna mig fri

 

Precis som du

 

Jag släpper taget

 

Min sorg i mardrömmens mörkaste dalar är nu borta

 

För jag är ju din ängel

 

Hampus Eriksson den 18 oktober 2010 ©

 

 

 

Allt börjar med förakt och fördomar

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

 

Förakt och fördomar bildar oförståelse

Oförståelse bildar osäkerhet

Osäkerhet bildar misstro

Misstro bildar hat

Hat bildar våld

Våld blir till förakt och fördomar

Mot andra människor

Som inte ser ut som du

Klär sig i konstiga kläder

Beter sig märkligt och äckligt

 

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

 

Det är deras fel!

Det ligger i deras natur att slå kvinnor

Hedersvåld står skrivit i deras panna

Han måste vara bög!

Han måste vara terrorist!

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

Varför finns då förakt och fördomar?

 

 

Hampus Eriksson den 15 oktober 2010 ©

 

 

 

 

 

Här har ni en dikt om förintelsen och om tänkandet i Vi och dem termer

Vi och Dem

Vi behöver bara blicka tillbaka sextio år

 

För att förstå att den tiden var en förödelse

 

Allt raserades

 

Judar blev skjutna på öppen gata

 

Tankarna var att Vi var bättre än Dem

 

Judarna spred sjukdomar

 

Judarna tog ariernas jobb

 

Judarna var ansvariga för allt hemskt som hände

 

Judarna var inte värda något

 

Det var Vi mot Dem

Dem skitade ner tyskarnas vardag

 

De förökade sig som flugor

 

Idag ser Vi samma mönster

Vi är bättre än invandrarna

Dem kommer bara hit och lever på skattepengar

Dem kommer och sprider sina lögner

Dem kommer hit och sprider sin religion

 

I dagens samhälle har folk börjat bete sig som då för sextio år sedan

Vi är bättre än Dem

Vi är värda mer

 

Bara för att Vi är födda i Sverige

 

Men Dem Vi kallar för invandare som har fötts här i Sverige

 

Är det Dem eller Vi?

 

Var går gränsen?

 

Finns det någon lag som säger att inom Sveriges gränser kommer ingen hit och sprider sin kultur?

Vi är bättre än så

 

Alltså Vi svenskar som tror att det räcker med att kunna vår kultur

 

Har Vi någon kultur eller något som inte är tagit från ett annat land?

 

Vad har Vi att skydda?

 

Vad är Vi rädda för?

 

Är det egentligen inte Dem som Vi är rädda för utan oss själva?

 

Egentligen är Vi så in i helvete skamfyllda över Vilka Vi är

Vi är värdelösa

Vi ser på Dem som har det bättre

Dem har tagit det jobb Vi Svenskar egentligen skulle ha

 

Håll ändå med att invandrar luktar skit!

 

De bara mördar varandra och sedan tar de Våra tjejer

 

De dödar sina döttrar för att de har varit smutsiga

 

Horor

 

Skällsord som har mer och mer dykt upp

 

Åk tillbaka till ditt hemland om det inte passar!

 

Vem har sagt att du behöver bo här!

 

Ingen tvingar dig!

 

 

 

För sextio år sedan gasade tyskarna barn för att de hade fel religion

 

Fel färg

 

Handikappade

 

Vill Vi ha ett sådant samhälle?

 

Inte jag i alla fall!

 

Nu är det på tiden att folk tar ställning

 

För som sagt var det bara sextio år sedan som förintelsen ägde rum

Vill ni att det ska vara Vi mot Dem

 

Eller olika människor som kan lära varandra om livets sorgsna och glada tider

 

Hampus Eriksson ©