En filmsnutt utan ett lyckligt slut
En filmsnutt utan ett lyckligt slut
Livet är som en film i upprepning,
Vi kollar tillbaka hur det var innan,
Men också hur det skulle kunna varit,
Om du var med hos dina nära och kära.
Raderna som skrivs är väldigt kortfattade,
Ingen kan förstå hur det är att leva med saknaden,
Efter något som har försvunnit.
En saknad som alltid kommer vara där
Filmsnutten blir längre och längre,
Det är nog lättare att sitta vid tv:n,
Och titta på hur du hade det innan allt det hemska kom
Du hade fyllt nio år
Dina föräldrar skulle ha förberett kalaset,
Gjort din älsklingstårta med smarriga jordgubbar
Sådär sötsurliga som bara blir som en sommardag i munnen
Du skulle få öppna en massa paket
Kärlekspaket
Det är som att filmsnutten aldrig vill släppa taget
En filmsnutt som aldrig fick ett lyckligt slut
Men som på något sätt ändå lever vidare
De här minnena från Moa som finns
Kommer alltid vara bevarade
Det kan ingen sudda ut
Eller radera
Det kommer alltid finnas inom er
På något sätt slutar inte berättelsen här
Utan den fortsätter
I och med att minnet av Moa lever kvar inom oss alla
Moa kan inte fira sin nionde födelsedag hos sin familj
Men jag tror att Moa firar något mycket större uppe i himlen
Sin frihet från smärta
Och sin kärlek från sina nära och kära
Det är kanske ingen filmsnutt med ett lyckligt slut
Men filmen rullar vidare och kommer fortsätta
Tills någon trycker på paus
Vad händer då?
Ja… Vem vet!
Det kan bara du bestämma.
