Det finns en tid för oss alla

Skådde

 

Lampan har slocknat, så även solen

Över dalen där bergen skymmer livsgnistan.

Jag går upp, känner

bara känner den sfäriska himlens täcke dyka mot mig.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag finner inte vägen tillbaka.

Bergen skymmer min sikt.

Jag ser skådden sluka bergen, som bergen med solen

som en trasig glödlampa.

Jag är trasig.

Men jag är ändå hel.

Jag känner.

Jag vet att jag måste spränga barriärerna

Bergen.

Mörkret slukar människan in i sitt svarta hål.

Slutet.

Vårt slut! Ditt slut!

Men det är lika lätt att få solen tillbaka,

sätt i en ny glödlampa

Tänd!

Då är det inte mörkret som slukar dig,

du sväljer mörkret och där får den vila ett tag.

Men som alla glödlampor, så slocknar dem.

Livscirkeln!