Det finns en tid för oss alla

Poliskonstapeln tar upp sin mobil men fifflar med den och kan inte. Pappan rycker mobilen till sig och slår 112 och kommer fram till larmtjänsten. Han berättar vad som hänt och i slutet säger telefonisten att de skickar en ambulans.

"Vad gjorde pojken ute så här sent", frågar poliskonstapeln och vet nästan inte var han vill få fram av den frågan.

"Vad har det för betydelse? Pojken hade sett en bil nere i dödsdiket, som vi kallar diket som ligger bakom huset."

Poliskonstapeln blir helt plötsligt klarvaken och frågar: "Vad sa du?"

"Jag sa att min son sprang ut på vägen eftersom vi var på väg till dödsdiket som ligger bak huset. Han hade hört ett gnisslande och öppnat fönstret och sett en upp och ned vänd bil ligga med hel ljuset på. Det är förmodligen en bilolycka."

Poliskonstapeln vet inte vad han ska säga. "Kan du beskriva exakt var dödsdiket ligger någonstans?"

"Diket ligger en bit bakom vårt hus. Vet inte exakt." Samtidigt som han berättar gråter han och kan inte förstå hur poliskonstapeln, i detta läget, kan fråga om något annat än sin, förmodligt, döda son.

Mamman som sitter en bi bort och skakar säger chockartat: "När jag tittade ut genom fönstret, tror jag, att jag såg en bil till, men på den andra sidan. Det sken i skogen.

Han börjar bli orolig för att olyckan har med försvinnandet att göra. Han vet också att hans syster inte hade kommit när han gav sig iväg. Men slår bort den tanken att hon har något med den andra bilolyckan att göra.