Det finns en tid för oss alla

Mirakel

 

Jag flyger, högt,

 

Mamma, se, jag kan flyga!

 

Pappa, se, jag kan flyga!

 

Pappa

 

Mamma

 

Varför ser ni inte mig?

 

Jag ser ju er

 

Varför gråter du mamma?

 

Pappa, du gråter ju aldrig

 

Varför står ni i en kyrka, mamma?

 

Jag känner mig fri, jag har aldrig känt mig mer fri än nu

 

Mamma, varför står ni vid en kista?

 

Jag kan inte se vad det står, varför kan jag inte det?

 

Mamma?

 

Det enda jag kan se är en mening: Vi ville tro på ett Mirakel.

 

Jag är ju här mamma, ni har ju mig.

 

Eller?

 

Jag ser den första bokstaven på kistan – M

 

Det kan inte vara sant

 

Är det därför som ni gråter?

 

Är det jag som ligger i kistan?

 

Jag saknar min bror

 

Bror, jag är ju här! Kan du inte höra mig?

 

Bror sitter vid mamma och pappa och gråter

Mirakel, Mirakel

 

Jag kommer nästan inte ihåg någonting

 

Bara att jag hade ont den sista tiden

 

En oerhörd smärta

 

Det Mirakel vi letade efter infann sig aldrig

 

Men mamma, du skulle bara sett mig här uppe hur högt jag kan flyga

 

Men framförallt jag har ingen smärta

 

 

En dikt som är tillägnad Moa Henriksson, för hennes kamp mot cancern.

Hampus Eriksson den 26 juli 2010

Inga ord finns kvar

Du går på randens kant och ser dig om efter hopp

 

Men letar förgäves

 

Man blir mållös och fattar inte att livet håller på att rinna ut

 

På den guldfärgade strandens sandkorniga matta

 

Det finns inga ord att beskriva hur ilskan pumpar i vår kropp

 

Det finns inga ord för den hopplöshet som har funnits

 

Men kommit åter med ett leende från vår prinsessa

 

Det leende som alltid har gjort oss starka

 

Det finns inte fler ord i den här dikten som kan beskriva vår sorg

 

Sorgen som under dessa år har hjälpt oss att bli starkare

 

Vår öppenhet

 

Men man kommer ändå till den punkt där livet känns meningslöst

 

Varför just vår familj? Varför kan inte vi få ett normalt och hoppfullt liv?

 

Svaren som aldrig går att finna

 

Mellan hopp och förtvivlan finns även ett ljus

 

Ett ljus där familjen får känna lycka och samhörighet

 

Det finns inga ord som kan förklara hur ledsen jag är

 

För att ni ska behöva gå igenom det här

 

Men någonstans bland all sorgsenhet

 

Så kan ni ändå veta att ni inte är ensamma om den sorgen

 

Nu finns det inga ord kvar att finna

 

 

 

Dikten är tillägnad Moa Henriksson och hennes familj som kämpar varje dag och som aldrig slutar hoppas på ett

mirakel. Jag är av samma åsikt. Jag hoppas också på ett mirakel.

 

Hampus Eriksson den 7 juli 2010