Del 23-24
Del 23 och 24, 24 december två år senare
Hon sätter sig upp då hon hör ljudet av andra människor. Hon ser fyra vuxna, och ett barn som springer bredvid och skriker för fullt. Han ser glad ut, inser hon och följer dem med sin enormt dåliga syn, men ser att dem stannar i mitten av kyrkogården. Hon har varit där en gång. Det är där pojken ligger. Kan det vara…? Kvinnan i den andra bilen var gravid.
Hon blir väldigt nervös och glad på samma gång. Barnet överlevde. Då kan hon känna sig lugn, eller en välsignelse.
Hon tänker tillbaka och ser sin dotter, hon ser även sin mamma. Allt hände så snabbt, dottern dog och mamman dog ett halvt år senare i en hjärnblödning.
Är världen rättviss? Eller har jag förtjänat det här ödet? Eller är det rena slumpen?
Hon går därifrån för att inte bli sedd. Hon återvänder till sin koja. Nu känner hon sig, helt plötsligt, tillfredställd, helt lugn. Hon åsamkade inte tre barns död och just nu kan hon leva med det. Problemet ligger i att leva med sig själv. Det kan hon inte. Vid kojan tar hon fram den enda kniv hon har, sätter sig ner och slappnar av, det går fortare då, lägger knivens slöa egg på handledens ådra, drar in frisk luft, och trycker hårt och drar till med en enorm kraft så att den slöa kniven når blodådran. Blodet sipprar snabbt ur såret och nu känner hon en lättnad. Nu kan hon föras samman med sin dotter. Nu kan de leka, skratta, och vara lyckliga tillsammans.
Familjen på kyrkogården går hemåt och äter julbord. Sedan väntar de på att pappan ska komma som tomte och dela ut julklappar. Pojken ser då en flygande tomte med renar som drog släden och tomten och en stor säck med julklappar. Han säger: "Ma.mma.a, titta!"
Mamman tittar ut genom fönstret men ser inget. Sedan den dagen har pojken trott på tomten och flera år senare kan han fortfarande se den flygande tomten framför sig. Det var en riktig tomte, enligt honom.
När de hittar kvinnan i kojan tar alla henne som en vanlig uteliggare, men i själva verket var hon en gång i tiden en helt vanlig mamma som älskade sin dotter mer än annat i världen. Hon rycktes ifrån och hennes mamma dog också. Hon klarade inte av sig själv mer. Hon började dricka och blev sämre. Kanske det hela blir lika obesvarat som tomten, ingen vet vem han är, ingen vet vem hon var. Hela historian är bara en påhittad myt för att lura barnen och ingen vill veta vem tomten är egentligen, samma med kvinnan – vem var hon? Men ingen vill veta det för alla är rädda att hitta sanningen bakom en mörk vrå, eller i en skorsten.
Slutord
Detta är berättelsen om tre familjer och tre tragiska olyckor. Julen behöver inte betyda lycka, magiskt och värme. Det finns människor ute i kylan som precis får mat för dagen och har en tragisk bakgrund. Vi säger alltid att de har valt det själva för att slippa ta tag i problemet, samhällets innersta röta. Jag säger inte att vi ska sörja men kanske ta en stunds tanke och rannsaka sig själv vad man själv kan göra världen till en bättre plats. Därför är den här julsagan dedicerad till dem som behöver samhället mer än andra men som blir vända ryggen.
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
