Del. 3 24 december två år senare
Del. 3 24 december två år senare
Parken är nästan tom på människor förutom en kvinna och hennes hund. Kvinnan letar i papperskorgarna efter petflaskor och tomburkar. Hon är väldigt risig. Med rufsigt och flått hår, slitna kläder med håll i och det är inte moderna jeans. Hon har det utmärkande utseendet för en uteliggare. Hundens toviga hår ser ut att göra ont men den spatserar utan att se olycklig ut. Kvinnan bestämmer sig för att sätta sig vid en bänk. Det snöar och kylan tränger igenom hennes kläder. Julen är inte hennes favorit högtid.
Parken är uppdelad i två halvor: en helt vanlig park med ängar och lekplatser, medan den andra är kyrkogården. Kvinnan befinner sig på kyrkogården. Hon brukar sitta vid sin dotters grav varje jul och gråta, eller snyfta eftersom hon inte kan gråta längre. Den mekanismen har försvunnit gradvis under de två åren som gått sedan det förfärliga hände. Hon vill inte prata om det och hänger ihop med hennes psykiska hälsa och att hon fick erbjudande om hjälp. Hon är ett hoplöst fall. De mörka tankarna försvinner in ett inferno av ännu mörkare tankar och hon befinner sig vid olycksplatsen. Hon hör bara mumlande. Det var förmodligen sin dotter: ”Mamma…”
En första tår på ett år rinner sakta nerför kinden. Hunden ligger bredvid och skakar en aning.
