Hjälp! Hon har Downs Syndrom Kapitel 4
Kapitel 4
Må-bra prylen
Maja sprang in på toaletten och arbetsförmedlaren förstod ingenting. Hon satt med sitt krullade gråa hår och blev väldigt ställd inför den situation som precis uppstod mitt framför hennes ögon.
Maja låste om sig och satte sig i det ena hörnet och tog fram hennes må-bra pryl. Den som gör henne till en människa. Hon kan inte tänka utan den. Allt liv är runt den. Hon försöker lugna sig en aning och tänka på att smärtan snart kommer att gå över. Rakbladen är sylvassa. Hon vecklar upp tröjarmen, lägger det kalla rakbladet mot den varma huden, snittar till, inte djupt, bara så att blodet sipprar ut och frigör en massa smärta. Maja tror på allvar att det blod som sipprar ut är av ondo och måste ut, utan det kan hon inte fortsätta leva. Efter en stund går tankarna till arbetsförmedlaren som måste tro att hon är skvatt galen. Hon har kanske ringt efter hjälp. Maja pustar ut, drar fram ett plåster, men rengör såret först, noggrannhet är a och o. Arbetsförmedlaren står utanför och är i chocktillstånd när Maja kommer ut.
”Vad hände?” frågade hon.
”Jag kände…,” Vad skulle hon hitta på ”att blod höll på att rinna i näsan. Jag har lätt för att få näsblod. Du vet stress!” Hoppas inte att arbetsförmedlaren kan något om sjukvård för då hade hon avslöjat henne.
”Jaha, okej. Jag blev väldigt orolig. Tänkte ringa efter hjälp. Tur att jag inte gjorde det då. Usch! Ska vi fortsätta!”
Maja nickade och drog ett djupt andetag för att komma ner i varv. Hjärtat pumpade intensivt.
