Hjälp! Hon har Downs Syndrom Kapitel 6

Kapitel 6

Aldrig mer sova

Maja vaknade upp sent och kände en fruktansvärd ångest. Hon ville inte gå upp eller rulla upp persiennerna. Solen var farlig. Den gjorde henne svag, trodde hon. Hennes liv höll på att förfalla sakta men säkert. Hon visste inte om det själv. Hon höll sig i lägenheten. Men idag måste hon gå ut. Hon ska gå till ett meningslöst möte på arbetsförmedlingen och sedan försäkringskassan för att diskutera hennes framtid. Har dem inte förstått något, tänkte Maja. Hon hade för fan ingen framtid. Hon kunde inte klara av att arbeta som sjuksköterska, något hon var utbildad till. Skulle de pracka på henne något telefonförsäljningsjobb som gjorde att hon mådde ännu sämre. Nej, det är bättre om hon stannade inomhus. Förblev där för resten av sitt liv. Det är det bästa för alla parter om hon fick ruttna inne i lägenheten. För rutten var hon överallt. Det hade hennes pappa redan åstadkommit med. Varje gång han ville ha sitt lilla roliga varje kväll. Han väntade på att frun skulle somna och sedan när hon susade gott reste han sig och gick med försiktiga steg in till Majas rum. Första gången förstod hon inte varför han stod i hennes rum och klädde av sig.

”Pappa. Vad…?”

”Schh”, sa pappan och smög sig ner i Majas varma säng och under täcket där Maja låg med sin blommiga pyjamas.

”Nej. Pappa. Jag vill inte!”

”Schh! Du vill väl inte att mamma ska vakna?”

 

”Neeeeeeeeej, sluta, det är inte verkligt! Du finns inte!” Maja vaknar upp ur drömmen och märker att hon slumrade till. Lakanen var blöta. Hon ville aldrig somna om igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0