Julkalender 2011 "Tills livet skiljer oss åt" Kapitel 16
Kapitel 16
10 september
Han blir ivägsläpad av en polisman. Han försöker slita sig loss, men lyckas inte. Han blir förd till polisstationen. Ingen har fått tag på hans föräldrar. Han vet varför. De är däckade på soffan till Ulf Lundells låt ”Öppna landskap”. Alex hatar den låten av många orsaker.
”Finns det någon annan som vi kan ringa till?” frågar en poliskvinna. Hon får inget svar tillbaka. Alex vill inte prata. Han har börjat planera sin hämnd. Först måste han ta reda på vad det var som fick Amanda att ta sitt liv på ett sådant spektakulärt sätt. Vem var hon?
Till slut får polisen tag på mamman. Hon ska komma med en taxi. Förhoppningsvis med solglasögon så de inte förstår att hon är full. Fast de kan lista ut det ifall hon vinglar eller stödjer sig på Alex. Hon kommer femton minuter senare.
”Vad har hänt?” frågar hon och tittar på sin son men han svarar inte. Istället blir det poliskvinnan som får svara.
”En klasskompis, Amanda, tog precis livet av sig på skolan. Vi tror att din son var väldigt nära vän med henne. Han har inte sagt ett ord. Han är förmodligen i chock. Vi är väldigt oroliga för hans hälsa. Han sade några saker innan vi fick honom därifrån som oroar oss. Han är inte bara en fara för sig själv, utan vi tror att han kan vara en fara för andra. Han sade att han skulle hämna Amandas död.”
Alex mamma vet inte vad hon ska säga. Hon vet inte ens vem Amanda är och hon visste inte heller att han hade några kompisar. ”Kan vi gå eller ska han vara kvar? I så fall varför ringde ni mig om ni måste behålla honom?”
Alex säger inget. Han är bara glad att hans mamma har solglasögon på sig, men lukten går inte att ta miste av. Hon luktar gammal fylla och några dagar gammal svett som har trängt sig in i huden. Alex är vilsen. Han är ledsen. Uppgiven. Arg. Hämndlysten.
