EN DIKT I TRE DELAR
Det finns inget bättre än livet!
Del 1
Det finns ingen anledning att vara någon annan,
för i slutändan är du ändå du.
Försök aldrig att vara någon annan,
var istället den du är,
och var stolt att du har fått chansen.
Medan jag har varit i limbo,
och försökt att hitta mig själv
och den jag vill vara,
har tiden gått av bara farten.
Det är ändå aldrig försent att börja leva!
Var dig själv!
Det finns situationer som jag är mindre nöjd med,
men det finns även de som får mig att börja gråta.
Jag har nog aldrig mått bättre,
och det är ingen annan än jag själv som står för den bedriften.
Jag är jag.
Del 2
Jag har satt upp en mur mellan mig
Och dig.
Du vet!
Du måste veta!
Jag orkar inte bli sviken ännu en gång!
Fast den här dikten är livet,
måste även svåra tider nämnas.
Jag trodde att det fanns något där,
som fick mig att ändra uppfattning om dig,
men i själva grunden är du samma.
Tyvärr!
Jag om någon menar verkligen det!
Eftersom det är jag som har blivit påverkad,
och jag som försöker göra upp med det förflutna,
samtidigt fylla i de mörka och tomma luckorna.
Men det kommer fler.
Eller de blir aldrig ifyllda.
Muren gör att jag kan fortsätta leva,
känslan blir aldrig bra,
jag får leva med att du är som du är.
Men muren förblir uppe,
sveket är så starkt,
och upprepande att jag inte vågar hoppas
att det en dag ska hända ett mirakel.
För det kommer aldrig hända.
Del 3
Glöm aldrig dig själv bakom en fasad,
som ändå rämnar i slutändan.
Gå aldrig in i dimman,
det är svårt att hitta ut.
Ta tag i dina problem innan det är försent.
Din kropp och hjärna är som en papperskorg,
allt det skit som vi slänger hamnar innerst
och dyker upp när du minst behöver det.
Så lev livet!
Det finns ändå inget bättre.
HAmpus Eriksson den 26 november
