Det finns en tid för oss alla

Botox och ännu mera botox

 

Normer och ideal är något ungdomar slå med varje dag

 

Hur man ska se ut

 

Hur man ska vara

 

Hur man ska bete oss

 

Hur man ska klä oss

 

Jag ser för tjock ut

 

Jag har för stor näsa

 

Vilka är det då som får oss att må så dåligt?

 

SAMHÄLLET

 

VUXNA

 

De är samhällets baksidor

 

Så som medier

 

Politiker

 

De målar upp en bild om hur vi ska tycka

 

Hur vi ska agera

 

Hur vi ska klä oss

 

Vad som är mode för tillfället

 

VARFÖR kan vi inte vara som vi är

 

Självklart finns det undantag

 

Men det är inte dem jag pratar om

 

Hur ska vi kunna säga till våra barn att du ser bra ut

 

När vi inte ens tycker det om våra egna kroppar

 

Det ger en signal att man inte duger som man är

 

Ge ungdomarna en chans att hitta sig själva

 

Under den period i tonåren då man försöker hitta sig själv

 

För dagens ungdom mår dåligt

 

Det finns inga friska ideal som ungdomen kan relatera till

 

Antingen är det flickor med botox

 

Eller är det män med muskler och en planka till mage

 

Barn och ungdomar blir mobbade eftersom vi vuxna ger en snäv bild

 

Av det egentliga problemet, att vi inte är nöjda människor

 

Varför är det så?

 

Fråga ungdomarna

 

Fråga dem hur de ser på sig själva

 

Samhällsidealen med att flickor ska stå vid spisen

 

Och att männen ska vara försörjaren och den som tar hand om kvinnan och barnen

 

Trycks in redan på dagis med:

 

Leksaksspisar

 

Klär flickor i rosa

 

Redan där får barnet sin plats i samhället

 

Varför?

 

Ja, det kanske du som läsare av den här dikten kan svara på!

 

För det är ändå du som är vuxen.

 

 

 

 

 

 

Kostymnazister

 

De sitter i sina fina kostymer

 

Nöjda över att veta att tiden är snart kommen

 

De håller med

 

De smyger i det tysta

 

De vill inte synas

 

De vill inte se ut som nazister

 

De vill se vanliga ut

 

De står på Hitlers sida

 

De anser att invandring är satans verk

 

Varför ska vi ta in människor utifrån?

 

Vi har väl kompetenta här i Sverige?

 

De snor jobben

 

Jag kan bara skratta

 

Och bli arg på samma gång

 

Det finns inget vi och dem

 

Skärp er!

 

Väx upp och ta för er i stället!

 

Det må finnas orättvisor

 

Men det tas inte bort med hjälp av främlingsfientlighet

 

Vi hjälper varandra

 

Ta upp kampen mot främlingsfientligheten!

 

 

Dikten är tillägnad Baland Rzgar

Hampus Eriksson den 19 maj 2011

 

En ny Harry Potter?.................. Nej, men det här är bra. Jag försöker inte att jämföra böcker med varandra och framför allt inte Harry Potter eftersom det kommer alltid vara min favorit serie. Det var också den som fick mig att börja skriva. Cirkeln är något helt annat. En väldigt genomarbetad bok om några ungdomar som måste rädda världen. Har vi inte hört det förut? Jo, massor. Men det skiljer sig lite från andra böcker. Med intressanta karaktärer lyckas duon att skapa spänning fast boken stundtals är lite seg, men jag förstår varför. Det tar lång tid att introducera så många karaktärer och ändå ha en story. Boken får fyra av fem och jag väntar med glädje efter nästa bok i serien.

Lyckan över arbetslöshet

 

 

Det var tre månader till i fångenskap

 

Alla tyckte så

 

Tror jag i alla fall

 

För så måste man väl tycka?

 

Att säga att skolan är rolig är en dödssynd

 

Lyckan var att se en ljusglimt där borta

 

Snart skulle jag ta studenten

 

Men det kändes långt bort

 

Något hade inträffat

 

Jag var inte i skolan

 

Jag sjukanmälde mig

 

Väldigt många gånger den terminen

 

Jag orkade inte gå

 

Jag orkade inte skriva heller

 

Jag kände mig bara helt tom

 

JAG VAR INTE LYCKLIG

 

Över att sluta skolan

 

För innerst inne visste jag att livet efter skulle vara jobbigare

 

Arbetslöshet

 

Alla tror att tonåren är jävligast

 

NEJ

 

Ni har fel

 

Den jävligaste tiden är när man är nitton

 

Man ska känna en lycka

 

För vadå?

 

JA, jag ska nu gå ut med rätt bra betyg

 

Men jag är ju för fan inget

 

Jo en sak är jag

 

Arbetslös

 

I ett land som har bland den högsta arbetslösheten i Europa

 

Det ska jag fira

 

Vara lycklig

 

Köpa en dyr studentmössa som jag använder en gång

 

Nu ligger jag i sängen och tänker på de månader som återstår

 

Jag är inte lycklig över situationen

 

Jag är rädd

 

Jag är vettskrämd

 

Jag ligger där och försöker hitta tillbaka

 

Jag är lycklig

 

Missförstå mig inte

 

Jag har aldrig varit lyckligare

 

För man får inte visa sin ångest

 

Nej, en kille kan inte känna ångest

 

Han måste vara stark

 

Fan ta världen och dess syn på genus

 

Vi lever inte på femtiotalet

 

Där barnen blev slagna

 

Där kvinnan stod vid spisen

 

Skulle se glad ut

 

Inte känna något

 

Vara iskall

 

När pappan kom hem skulle maten stå på bordet

 

Annars blev även hon slagen

 

Jag ligger nu i min sköna säng

 

Funderar över min framtid

 

Missförstå mig inte

 

Jag är lycklig

 

Hampus Eriksson den 17 maj 2011

 

Om ni nu köper min bok kostar den 100 kr. Alltså prisvärd för en bok. Skicka ett mail bara. Frakt ingår inte i det priset om det skulle behövas. Ni kan även köpa boken av Jenny Henriksson, min mamma eller i kiosken. Passa på!

 

Sömnlöshet

 

Du ligger och tänker på livet

 

Allt du har kvar

 

Allt du har varit med om

 

Och det du inte har kunnat göra

 

Du är missnöjd

 

Du ligger bredvid en man som du inte älskar

 

Du ligger och tänker på att avsluta livet

 

För vem skulle sakna en?

 

Ingen

 

Inte någon levande varelse

 

Du  ligger här och tänker på att släppa livets ångest

 

För sömnlösheten tar dig längre och längre ner i djupet

 

Mindre sömn

 

Flera demoner som hemsöker dig

 

Allt är en enda snara runt halsen som inte kommer att gå upp när du släpper taget

 

När du stöter bort stolen

 

Och precis i det ögonblicket……….

 

Tomt

 

Luften tar slut

 

Livet är på väg att rinna ut

 

Då kommer den barmhärtiga samariten

 

Tar din hand och släpar in dig i livet

 

Livet som du inte ville tillbaka till

 

Livet som har gjort dig sömnlös

 

Men det är ändå bara en dröm

 

För på något sätt är ändå livet mer komplext än så

 

Eller?

 

Den som står på en stol

 

Den som trär över snaran

 

Spänner den

 

Och står där med sitt ansikte på en familj fullt av liv

 

Men den här personens liv är bara tom

 

Det sista han ser är dotterns leende

 

Hennes sista leende

 

För när han stöter bort stolen så öppnas dörren

 

Dottern frågar: ”Är det någon hemma?”

 

Pappans knäckta nacke

 

Och dotterns leende

 

 

 

Du ligger där i sängen

 

Tänker på livet

 

Du tänker på det du har

 

Livet är kanske inte så hemskt

 

 

Sömnlösheten bryts

 

Du somnar

 

Till sången av:

 

Du gick, av Sara Varga.

 

Hampus Eriksson

 

 

Projektion

 

Sjöns vind blåser in mot kroppen

 

Det är ångestens vind

 

Vi lever som om vi ska komma ikapp odödligheten

 

I själva verket så blåser vinden åt fel håll

 

Den blåser åt det håll där den inte får fäste

 

Den borde blåsa mot norr

 

I alla hemskheter

 

I alla filmer

 

Så ser vi någon vi kan härleda till

 

Alla vill vara hjälten

 

Men vi är alla skurken

 

Varför?

 

För att sjöns vind inte är någon vind

 

Utan människans innersta tankar om ett liv i all ensamhet

 

Vinden är bara en projektion mot ett liv i helvetet

 

Om människan har den tron numera

 

Om människan inte bara är en projektion av helvetet

 

Helvets vind i nordlig riktning

 

Hampus Eriksson

 

 

Smygrasism

 

Vi pratar om dem när vi är ensamma

 

Vi skrattar åt dem

 

Vi berättar historier

 

Vi berättar negerskämt när de vänder andra kinden till

 

Vi säger att vi inte är rasister

 

Vi säger: ”Vi säger ju inte att de är svarta och att de har stora läppar.”

 

Vi säger det i det tysta

 

Ingen är oskyldig

 

Vi är alla skyldiga

 

Smygrasismen breder ut sig

 

I Sverige

 

I hela världen

 

Vi säger:

 

”Amen det är skillnad med att säga neger till en neger.”

 

NEJ

 

Något jag har lärt mig är:

 

Rasism är som ett husbygge

 

Det börjar med grunden

 

Där allt börjar,

 

”De svarta tar våra jobb”

 

”Jag är mer kvalificerad än den jävla apan”

 

”Ni ska inte tro att ni kan komma hi och leva på socialbidrag”

 

När grunden är klar börjar själva husbygget

 

Det förgrenas ut i andra organisationer

 

Rasism är inte något som man föds med

 

Det är något som uppstår

 

I ett samhälle där hatet har en övermakt

 

Vi skyller på varandra

 

När inte det hjälper så skyller vi på de ”andra”

 

Vi gräver vår egen grav

 

Jag säger inte att jag inte har några fördomar

 

Men jag vill lära mig att:

 

Respektera

 

Förstå

 

Men framförallt känna kärlek

 

För att lära mig att bli en bättre människa

 

Att hata tar kraft

 

Den kraften har vi inte tid att slösa på

 

Låt den kraften gå till kärlek

 

När du blir arbetslös

 

Skyll inte på någon som inte kunnat gjort det

 

Tänk efter!

 

Alla är vi olika

 

Fast i själen är vi alla lika

 

Om ni inte blir övertygade

 

Av mina ord eller min förståelse

 

Titta på Schindlers list

 

Den världen skapade människan

 

Vill vi ha en ny förintelse?

 

Steven Spielberg sade: ”Den som räddar ett liv, räddar även hela världen.”

 

Ha de orden med dig och skapa den värld som du vill att dina barn ska växa upp i

 

Hat och rasism?

 

Kärlek eller förståelse?

 

Du väljer!

 

För det är ändå du i grund och botten som kan förändra ditt liv!

 

Hampus Eriksson den 8 maj 2011

 

 

 

Varför jag?

 

Inget är mer orättvisst än livet

 

Livet som man skulle haft

 

Men togs ifrån

 

Varför jag?

 

Det måste vara ett tecken

 

På vad?

 

En ännu mer orättviss färd mot slutet

 

Slutdestinationen dit alla ska

 

Vissa för tidigt

 

Men hur ska vi kunna avgöra det?

 

Varför jag?

 

Om det finns någon gud har han inte gjort det lätt

 

Fast vem har sagt att livet är en färd på röda rosor

 

Har man motgångar nu så kanske det vänder i ett senare liv

 

Varför jag?

 

En fråga många ställer sig

 

Men väldigt få - som får något bra svar

 

 

Kapitel 15

Amen

Det var som att sticka i luft. Fan vad skönt det kändes, tänkte Maja och såg på blodet som spred sig på den dyra persiska mattan.

”Duär fan sjuk i huvudet”, var det sista som modern fick fram innan Maja stack kniven i henne också. Hon spottade på henne och viskade i henne öra. ”Du ska bara veta hur han stönade när han knullade mig bakifrån. Han stönade som en gris när han kom i mig. Den dagen jag kom hem full hade jag blivit våldtagen av fyra killar. Jag blev yr och svinet bar mig upp till mitt rum och där knullade han mig hela natten. Det enda jag tänkte på var att du kanske skulle komma in och få stopp på det, men du kom aldrig. Du är fan inte bättre än honom.” Hon uttalade de sista orden. Hon stack ännu en gång. Nu i hjärtat. Nu var två liv släckta. Då återstod en till.

Hon gick in i Annas lägenhet. Tittade sig omkring om något kunde avslöja var svinet bodde. Efter, som hon tyckte, en evighet hittade hon ett kuvert som var adresserad till Anna. Det hade kommit fel och på kuvertet stod en annan adress. Den adress där han bodde.

Hon satt utanför i en halvtimme innan hon hade bestämt sig. Hon kunde inte backa ur nu. Hennes liv var redan slut så varför inte sluta cirkeln. Anna var värd ett bättre liv, det liv som aldrig hon fick. Svinet som hade gjort henne illa var nu död. Att hennes mamma var där var inte en del av planen. I slutändan var båda ändå skyldiga. Den här gången var det inte lika lätt att ta sig in. Hon visste inte hur huset var konstruerat. Hon fick chansa. Hon hade förmodligen bara en möjlighet.

Hon gick runt och där fanns en dörr. Men den var låst. Hennes enda chans var att ljuga ihop en historia om att Anna var död. Att hon hade precis kommit därifrån. När hon var vid dörren – tog hon ett djupt andetag. Ringde på dörrklockan. Det var sent. Det var pappan som öppnade.

”Har det hänt något?” frågade han direkt. ”Är det Anna?”

”Kan jag komma in? Är du hemma ensam?”

”Min fru jobbar natt. Och barnen är hos sin biologiska mamma. Kan du berätta vad som har hänt?” Han var bakvänd när han gick mot köket. Han hann inte reagera när han kände en smärta i ryggen. Först då vände han sig om och såg Majas mordiska blick.

”Du ska aldrig mer få röra Anna. Hör du det? Ditt jävla svin!”

”Vänta, vänta”, sade han medan han föll ner på golvet. ”Jag har aldrig rört Anna.”

”Du kan sluta ljuga nu! Du har chans nu att säga sanningen.”

”Det finns varken en sanning eller lögn. En sak är jag säker på. Jag har aldrig rört Anna.”

”Du ljuger. Ska jag berätta varför jag vet det. Dina ögon. Du hade likadana ögon som min pappa hade. Vet du vad jag har gjort med honom?”

Han skakade på huvudet.

”Jag dödade honom. Han fick vad han förtjänade. Är du rädd för att dö?”

Han började gråta.

Hon drog ut kniven. Försatte honom på knä. Och viskade till honom.

”Vet du hur det känns när man har en punkterad lunga?”

Han skakade på huvudet.

”Inte jag heller. Men de säger att det ska vara som att vara i helvetet. Du ska få känna hur det är med två punkterade lungor”, är det sista hon sade innan hon stötte in den första kniven i honom. Kort därefter ännu en gång. Hon knuffade honom så att han hamnade på magen.

”Lungorna kommer sakta fyllas med blod. Luften tar slut. Du dör, men väldigt långsamt.”

Hon tog kniven och la den mot sin ena handled och ryckte till. Samma procedur med den andra. Hon gick upp på övervåningen. Hittade ett flickrum och lade sig i sängen. Slutet var nu nära. Gud hade talat till henne. Det här var hennes lott i livet.

”Förlåt mig gud för mina synder. Fader vår i himlen. A…m…e…n.”

Kapitel 14

Sanningen

Festen var slut. Maja hade fått i sig för mycket sprit, Hon var mycket berusad. Inget napp den här kvällen heller. Varför skulle någon vilja ta i henne? Hon var smutsig. Hon visste vad som väntade. En äcklig pappa som ville ha sitt innan läggdags. Hon ville inte hem. Men var skulle hon annars bege sig till? Det fanns ingen annan. Festen var lika tråkig som de flesta hon går på. I sista stund blev hon inbjuden. Hon var ingen populär tjej i klassen. Tystlåten som satt längst bak och räckte aldrig upp handen.

Hon passerade ett gäng som tittade på henne med en pulserande blick. De gick efter henne. Maja gick fortare. Men killarna gick fortare och hann ikapp henne vid parkens början. De slet tag i henne. Då visste hon. I och för sig – det var bättre att de gjorde henne illa, jämfört med pappans hårda tag och hans stönande. Två av killarna slet av henne kläderna medan de andra två tog av sig sina byxor. De kastade ner henne och särade på hennes välformade ben. Den första killen var inte så hårdhänt. Maja visste att det inte var lönt att göra motstånd. Låt dem ta min kropp, men de kommer aldrig ta min själ.

När allt var över. Över var det inte på långa vägar, men killarna hade fått vad de ville ha. Hon reste sig. Kände att det sved mellan benen. Samtidigt som huvudet dunkade. Hon kände i bakhuvudet. Det var en bula. Lika stor som en pingisboll. Hon tog på sig trosorna. Bara det inte kommer någon nu och ställer frågor. Hon hade skrapsår på benen och lite i ansiktet. Förmodligen hade de dunkat hennes huvud i marken när de inte fick någon kontakt med henne.

Huset var mörklagt. Hon visste att pappan satt i soffan och väntade. Hon spydde på trottoaren. Hon visste inte vem hon var. Hon brydde inte sig längre. Hur kunde hon annars låta killarna våldta henne utan något motstånd?

Som hon trodde satt hennes pappa i soffan och tittade på tv.

”Var det roligt på festen”, frågade han och vände sig mot henne. ”Vad har hänt?”

”Ingenting. Jag trillade när jag skulle gå hem. Jag går upp och duschar.” När hon skulle ta ett steg framåt kände hon sig plötsligt yr. Hon vinglade. Pappan tog tag i henne. Bar upp henne till Majas rum. Stängde dörren. Maja såg bara ett skimmer. Pappan lade sin dotter på sängen. Han klädde av sig. Hon var nu i hans händer. Det ända Maja hörde den natten var pappans stön. Igen. Igen. Och igen. Hon kände inte ens när han trängde in i henne. Det var som bortblåst.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 13

Lögner

Det var mörkt ute. Anna låg fortfarande i koma. Maja satt bredvid och tittade på sin patient. Hon tyckte att Anna såg oskuldsfull ut och hade ett lugn i sig som hon aldrig trodde skulle ske. Hur kan en tjej vara så lugn i sig själv och samtidigt blivit utsatt för sexuella övergrepp? Det fanns inte på Majas karta. Hon hade ett uppdrag att slutföra, egentligen två. Hon hade inte bestämt sig. Hon tog på sig jackan och gick ut genom det kvava sjukhusrummet och ut i korridoren till viss del mörklagd. Hon smög ut för att inte synas eller höras. Nu var det bara att utföra första uppdraget. Hon hade väntat. Väntat i evighet. Hon hade inget att förlora längre. Livet var ändå förlorat. Efter Annas incidenter ser hon bara en utväg, att agera för en bra sak. Hon kan kanske hjälpa Anna. Då är hon mer än glad.

Tystnad. En otrolig tystnad som infann sig utanför det hus hon hade bott i. Hon satt ett tag i bilen. Begrundade alternativen ännu en gång. Fanns det en utväg?

Nej.

Huset hade ett flertal fönster på framsidan och Maja visste precis var hon skulle gå in någonstans. Maja såg sin pappa gå runt i huset. Hon visste inte varför. Som om det vore en person till där inne. Det kan inte vara mamma, tänkte hon och bortsåg från att det fanns en person till. Hon tog upp kniven. Såg på den. Den skulle snart penetrera ett lager av hud, fett och blod, för att sedan punktera stora kroppspulsådern. Hon visste inte om hon bara skulle hugga eller låta han lida som hon har gjort under hela livet. Han tänkte aldrig på mig. Han ska lida. Hon öppnade bakdörren försiktigt. Steg in. Hade kniven beredd. I fall att något skulle komma mot henne. Hon fick det utrymme hon hade planerat, men fick nästan en chock när hon fick en glimt in i tv-rummet. Den person hon hade minst anat. Den jävla kärringen sitter vid det svin som misshandlade både mig och henne. Hur kan hon? Hon är fan inte bättre än honom. Hon klev på den knarriga tröskeln. Hennes föräldrar blev varse av att en person till befann sig i huset.

Hennes pappa tittade upp först när det första hugget kom. Det träffade hans arm.

”SLUTA! Maja vad håller du på med!” sade mamman.

Maja hörde inte på sin mor. Hon tog tag i sin pappa och slängde honom på golvet.

Mamman försökte ta sig till telefonen.

”Mamma… hur kan du sitta med det här svinet? Jag förstår inte. Kan du förklara?”

Hon visste inte var hon skulle börja. ”Din pappa har berättat allt för mig. Men jag förlåter dig min dotter. Vid den tiden var inget som det skulle. Du var splittrad.”

Maja fattade inte vad hon babblade om. ”Vad har han berättat?”

”Att du försökte förföra honom. Du hade varit och festat. När du kom hem så var pappa uppe. Du hängde över honom. Du kysste honom. Han försökte undvika dig, men du var påstridig…”

Maja skrattade. ”Du är fan lika pantad som honom.” Hon slog sin pappa i magen så han tappade andan. ”Ni båda ska dö. Ni är en skam för hela samhället. Jag trodde att du, mamma, förstod vad som hände mig på kvällarna när inte pappa låg och sov i er säng.”

”Han låg i soffan eftersom han visste att han snarkade så att jag inte kunde sova. Vi vet båda vad du har gått igenom. Men allt kommer ordna sig.”

”Hur fan kunde du!” sade hon och tittade på sin pappa.

”Jag kan…”

Maja såg med en mordisk blick. Tog kniven för att ännu en gång sticka sin pappa i den sargade torson. Hon hög honom i hjärtat och vred om. Nu visste hon säkert att det första livet var släckt, för all framtid.