Det finns en tid för oss alla

Här kommer nog min mest filosofiska dikt. Den kan möjligtvis vara svår att tolka, men ge inte upp för det. Ge din egna tolkning av den här dikten. Du har helt fria händer att komma med resonemang och tankar om vad den här dikten säger dig.

Livet passerar utan att se sig om efter nya vägar att gå

 

Jag gick på en öppen gata,

 

det var helt tyst.

 

Jag ställde mig med blickfånget mot ett höghus,

 

det var då jag såg.

 

Det jag trodde var sant

 

istället var en lögn.

 

Min blick klättrar upp,

 

Upp

 

Upp

 

Tills jag når toppen

 

Och då märker jag ännu en gång den stora lögnen.

 

Jag är ju inte så liten,

 

Och meningslös.

 

Mitt liv har en mening

 

Den ensamma personen,

 

Som står på den tomma,

 

Öppna gatan,

 

Är inte längre ensam

 

Mitt liv passerar lika snabbt,

 

Som solens strålar når jorden,

 

Men en sak är säker,

 

Efter ett liv av händelser,

 

Dör jag inte i alla fall av

 

Att den stora öppna gatan

 

Är tom,

 

Den är full

 

Men det jag trodde var människor,

 

Var istället själar,

 

Jag försöker att förstå

 

hur det kan vara så.

 

Aldrig har jag varit i ett mer förvirrande tillstånd,

 

Tills jag frågade min son

 

”Min son, varför såg jag en öppen tom gata innan

 

och nu visar det sig att de jag trodde

 

skulle fyllas med människor är själar?”

 

Min son svarade väldigt klokt:

 

”Pappa, jag tror det är så att den öppna och tomma gatan

 

Aldrig har varit tom. Jag tror att du inte var beredd

 

På att möta sanningens ögonblick

 

Att du skulle dö en dag. För vem gör det i ungdomen.”

 

Aldrig har jag känt mig mer beredd på att dö,

 

för att sedan ingå i min egen sons fyllda,

 

men dolda gata.

 

Min son har redan sett den tomma gatan

 

Och ska snart ligga där jag gör

 

På en öppen,

 

Men tom gata.

 

 

Hampus Eriksson den 29 september 2011

En kort dikt som jag skrev igår.



Dagen började som
en mörk håla
Och slutade med
en håla fylld
med möjligheter

Har du någon gång haft en panikattack? Har du kanske ångest? Om du har svarat nej på frågorna borde du läsa dikten, för er andra som har svarat ja - vet exakt vad jag pratar om.

 

Ångest personifierad med självförakt och hemska tankar

 

Stressen tar dig ner i djupets mörka håla

 

Du blir kallsvettig

 

Alldeles maktlös

 

DEN tar dig!

 

Den vill ha din självkontroll,

 

Allt det som gör dig lycklig.

 

Sedan knyter den ihop säcken

 

En explosion av hemska tankar sköljer över dig

 

Svetten rinner nerför din panna

 

Ner på din mage

 

Och du känner bara att du vill ifrån just det ögonblicket

 

Det här livet

 

Självmordstankarna intar din hjärna

 

Men det är precis där dem stannar

 

I tankar

 

Inte i handling

 

Men ångesten är ändå personifierad

 

Med självförakt

 

Och hemska tankar

 

Som du vill bara glömma samtidigt som svetten rinner

 

Och samtidigt som hela din kropp är förlorad i tröttheten

 

Varje steg du tar

 

I varje ögonblick som händer

 

Kan stressen transformeras till det som du helst vill undvika

 

Några minuters självförakt och hemska tankar

 

 

Hampus Eriksson den 14 september 2011