Mamma, pappa, barn
Bok och författare
Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen.
Handling
En sextonårig tjej hittas mördad på Finlandsfärjan, en kvinna och hennes lilla son ligger i en park – kvinnan är mördad och pojken är vid liv livet, men precis. Samtidigt så befinner sig den lilla treåriga Hanna själv hemma. Det blir en hektisk utredning för Conny Sjöberg och hans kollegor.
Tema
Temat är väldigt tydligt i romanen – utsatthet. Hur barn blir utnyttjade av vuxna människor och vad det får för konsekvenser.
Analys
Det här är andra delen i Hammarbyserien och när jag hade läst klart Pepparkakshuset så var jag lite överväldigande, jag hade nog hittat ännu en deckarförfattare att följa. Nu med Carins andra bok så är det bekräftat. Jag vill mer än gärna följa hennes serie om Conny Sjöberg. Böckerna är väl inte Roslund och Hellström klass, men vad gör det. Man får några timmars spänning. Carin använder ett väldigt flyt i sitt språk och snabba vändningar, men håller upp tempot, ibland för mycket. Jag förstår vad hon menar med slutet och jagtror att hon gör rätt. Ska inte avslöja för mycket. Det handlar inte om mördaren, utan om något annat mer kontroversiellt. Hon använder sig av samma struktur, en liten inblick av ett förflutet, inte alls lika mycket som Camilla Läckberg, men man accepterar det på något sätt. Det är Camilla Läckbergs nisch att gräva i det förflutna och få fram sanningen genom det, medan Carin håller sig i nutid och därför kan det kännas att den lilla tillbakablicken kan vara bortkastade sidor, enligt mig. Det drar inte ner betyget. Bara en petitess.
Beskrivande ord/beskrivande meningar
Maskrosbarn: är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå.
Main stream: huvudströmning.
Dununge: nybörjare
Sordin: att skapa en dämpad klang.
Negligera: strunta i.
Presumtiv: potentiell.
Repressalier: hämnd.
Tête-à-tête: förtrollig samvaro.
”Sov nu, sov nu, fort måste det gå. Slut ögonen, men lämna munnen halvöppen så ser det äkta ut. Andhämtningen måste vara jämn och långsam, trots att hjärtat slår som en knytnäve i bröstet” (Gerhardsen, Carin, 2011: 9. Pocketförlaget.)
Betyg
3,5 av 5.
Tips
Läs även Roslund och Hellströms ”Odjuret”, en helt enastående bok.
Recensent
Hampus Eriksson
©
