En vit blomma från ingenstans
En vit blomma från ingenstans
Jag har gått och väntat,
Väntat.
Väntat.
Och väntat.
En vit blomma växte precis bredvid mig,
när jag tågade in i min egen själ av lust
och lycka.
Jag vill bara plocka den vita blomman, vårda den,
tala med den,
viska till den inre stjälkens andar.
Jag väntar,
väntar.
Tills den vita blomman har vissnat,
och faller samman i en bladhög.
Där vill jag vänta i all oändlighet
På att du ska växa åter
till en blomma av fröjders mått.
Hampus Eriksson den 20 november
Kommentarer
Trackback