mot ovisheten

Alla står i en klump. Unga gamla. Jag. I mitten. rädd är jag inte. Alla unga har converse. Jag har arbetsskor. Alla ser så unga ut och ingen av dem vet var dem är på väg i livet. Hur ska dem veta? Ingen vet. Jag stiger på en buss, alla ungdomar stiger på en annan. Min buss går hem, deras går till ovisheten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0