Det finns en tid för oss alla

Kärleken finns mellan raderna

Det var som om jag satt bredvid någon.

Om du bara såg att jag fanns här,

Om du kunde känna min kärlek,

Om du kunde känna min skuld.

Om du kunde komma tillbaka till mig,

Din familj,

Vi saknar dig!

Inget är desamma.

Jag vet,

Men vi måste ta farväl,

Jag är ledsen för att jag inte kunde vara där för er,

Men var stark,

Jag finns närmare än ni tror,

Mitt hjärta

Mitt inre.

Hur ska jag kunna klara mig utan dig mamma?

Du var mitt liv!

Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare!

Först min syster,

Sedan min bästa vän,

Och nu du mamma,

Varför?

Finns det ingen gud?

Finns det ingen gräns?

Visa mig vägen!

Jag kommer alltid vara din älskade dotter,

Men glöm inte livet,

Jag kommer alltid att finnas inom dig,

Inom er.

Den här dikten är tillägnad dig Julia. Jag hoppas att du hittar hopp i dikten. Jag vet inte hur det känns att förlora

både sin syster, sin allra bästa vän och sedan sin mamma. Men jag vet vad sorg är. Hoppas att du och din familj

reser er starka en dag och ser de möjligheterna som finns i livet.

R.I.P Inger!

Hampus Eriksson den 26 februari 2011

Det här är min första bokrecension och därför vill jag bara införliva att de kommer delas in i olika rubriker.

Bok och författare

Jag har precis läst ut Jenny Jägerfelds andra bok, 2010 Augustprisvinnare, Här ligger jag och blöder. En bok som

får läsaren att häpna över hur mycket ungdomarna får stå ut med.

Handling

Boken handlar Maja. Hon går första ring på gymnasiet och vet inte riktigt var hon står i livet. Hon är inte oskuld.

Hon har legat med någon hemsk person, nästan ett måste, för att bli av med oskulden. En dag sågar hon av sig

tumspetsen och alla tror till en början att hon gjorde det med flit och att hon försökte ta livet av sig. En

klasskamrat tar en bild och sprider den på skolan. Maja glider längre ner i sina tankar. Hon går in varje dag på sin

pappas mail och facebook för att se om det fannas något roligt att läsa. Men så en dag skriver hennes mamma till

Majas pappa. Ett meddelande som kommer att förändra Maja. Mejlet gör henne till någon annan. Hon förändras

succesivt.

Tema

Själva temat i boken kan sägas vara: En flickas utsatthet i en familj där pappan bryr bara sig om sina brudar och

att supa när inte Maja är där, och där mamman inte kan se klart.

Analys

Som läsare dras man in i historien direkt, från första till sista sidan. Jag gillar flytet i boken. Karaktärerna gör en

nyfiken att fortsätta att läsa och läsa och läsa. Det är en bok svårt, som många, att lägga ifrån sig. Vi får följa

med Maja och hennes syn på livet. Boken är skriven i Jag-form och därför ger ett djup som många

ungdomsböcker saknar. Jag skulle väl inte jämföra boken med Johanna Thydells fantastiska bok I taket lyser

stjärnorna, (som också fick Augustpriset). Johanna hade i sin debutroman ett språk och ett flyt som gjorde att

boken var slut några timmar senare. Jennys bok är 251 sidor och ger ändå det djup som behövs för att en

ungdomsroman ska bli bra och kunna få Augustpriset. För något boken har så är det ett väldigt djup. Hon slarvar

inte bort karaktärerna före att ha en klockren historia. Jenny har bra karaktärer, men saknar det lilla extra som I

taket lyser stjärnorna hade.

Betyg
3,5 av 5.



Recensent:

Hampus Eriksson den 23 februari.

Samhällsinblick

Jag sitter på en stol och lär mig saker.

Barnet med dem trasiga kläderna,

Äro i blindo för sin egen verklighet.

Min egen vetskap om barnets utsatthet,

Äro av en liten utsträckning med en snar,

Och betydelsefull karaktär.

Barnet sitter ner på marken och tuggar,

På en bit gammalt bröd.

Jag vet att barnet sitter bredvid mig,

Och försöker få kontakt,

Men jag ignorerar det smutsiga i mig själv.

Barnet ser på mannen som sitter på en parkbänk,

Hans bänk,

Hans enda verkliga ägodel.

Jag vet att barnet är jag i en annan värld,

Men jag kan inte smälta barnets blick på mig.

Barnet tänker på att de är från samma värld,

Men ändå inte.

Jag vill bli gammal och ung på samma gång,

Är det fel?

Vad föder jag för signaler till det där barnet?

Barnet med sina trasiga kläder vill inte bli ihågkommen,

Det förstör statistiken på vad landet har för utanförskap,

Barnet vill ändå inte vara en del av det förtryckarsamhället.

Jag vill vara barnet,

Jag är kanske barnet,

Men i en annan form,

Men jag känner som barnet,

Skuld,

Ilska,

Över något jag aldrig kunnat få,

Kärlek.

Barnet ser på mannen att han tänker,

Barnet vill vara mannen,

Ingen ilska,

Ingen skuld

Bara lycka.

Men framförallt mycket kärlek.

Hampus Eriksson den 22 februari 2011

En dikt som säger sitt klara språk.

Ensamhetens längtan

Det händer när du minst anar det

Ty de dagar då allt bara spricker

Då allt bara rämnar

Då du inte står ut längre

Ensamheten är ikapp dig

Det finns väl ingen människa som längtar efter ensamheten

Ändå blir människor författare

Ett mer ensammare jobb får man leta efter

Vi orkar

Vi klarar oss igenom

Men jag känner att ensamheten tar över

Tar över det roliga som man missar i samspel med en annan människa

Det sociala

Ibland kan jag längta efter ensamheten

Då rummet du sitter i är helt tyst

Ingen som stör dig

Ingen som säger till dig vad du ska göra

Men samtidigt som alla människor

Känner vi samspelsgemenskapen komma

Jag känner mig ofta ensam

Men jag har lärt mig leva med den

Men det är inte hälsosamt i stora mängder

Men två saker är säkra:

Tystanden ger mig ro att skriva

Men gemenskapen ger mig inspiration och hopp

Om att en dag ge ut den populäraste boken genom tiderna

Hampus Eriksson den 5 januari 2011