Det finns en tid för oss alla

God natt

Jag känner mig väldigt trött

Jag känner mig helt utmattad

Jag orkar nog inte mycket mer

Jag ser slutet komma

Jag vill leva

Men inte ha ont

Mamma, jag vill fortsätta vara hos dig

I din varma famn

Men jag vill bara komma till sängen

Jag vill dö där

Jag vill somna in bland mina gosiga nallar

Jag vill känna trygghet

Det gör jag hos mina nallar

Pappa, jag vill att du stöttar mamma

Hon behöver dig nu

Jag är beredd

Jag är helt klar på att himlen tar mig i kväll

Jag vill upp dit

Jag vill känna frihet

Inga hinder

Broder, du kan alltid prata med mig

Jag finns hos dig

Nu säger jag farväl

Men jag orkar inte säga god natt

Jag är trött

Jag känner att jag håller på att försvinna

Det är dags nu

Min vilja

Min energi

Min livsglädje

Mina nallar

Min Tina Turner peruk

Är tecken på att jag har levt

Och dem finns nu inom er:

God natt mamma

God natt pappa

God natt broder

Ni kommer aldrig vara ensamma

Hampus Eriksson

Två drömmar blev sanna

Min dröm var att bli författare

Kunna vara stolt över sig själv

Nu har jag gjort något bra

Nu har jag gjort något nyttigt

Men efter första boken kände jag ingen tillfredsställelse

Med det jag hade gjort

Hade jag något mål med skrivandet?

Vem skrev jag för?

Var skrivandet något jag egentligen ville göra?

Det enda jag vet nu för säkert

Är svar på första frågan

Mitt mål med skrivandet är att någon får del av det

Att någon annan tjänar på det

Jag vill att andras drömmar ska bli sanna

Så som min blev

Jag kan inte livnära mig på skrivandet

Men jag vet nu vem jag skriver för

Jag skriver för mig själv

Skrivandet är självklart för mig

Jag kan inte klara mig utan det

Nu när andra boken kommer ut

Kommer flera drömmar att uppfyllas

Jag vet med säkerhet vem jag vill vara

Inte den där rika snobben

Som bara roffar åt sig pengar utan att se sig omkring

Om jag blir rik en dag

Så ska jag i alla fall se mig omkring

Jag vill fortsätta drömma

Men nu vet jag i alla fall att andras drömmar uppfylls

Och det gör mig stark

Och det gör att jag vill fortsätta skriva

För det är ju ändå min dröm

Hampus Eriksson ©

Smärta

Det är smärta jag känner just nu

Jag kan inte tänka klart

Jag kan inte förstå det svåra

Att du är borta

Att ännu ett barn har somnat in och lämnat oss

Smärtan som cirkulerar gör bara ondare och ondare

Ännu en familj har blivit drabbad

Av det ofattbara

Smärtan måste vara mycket värre för er

Än för mig

Vi har förmodligen inte samma smärta

Smärtan inom mig är just att förstå

Att Moa inspirerade mig mer än jag själv förstod

Smärtan kom egentligen mycket tidigare

Då jag fick veta vad du hade för sjukdom

Du kämpade

Du hade en annan syn på livet

Du hade viljan

Viljan att göra allt för att överleva

Viljan kunde tyvärr inte övervinna

Det hemska monstret som spred sig i din kropp

Din smärta blev min smärta

Jag ville göra något

Då kom jag på att idén om att skänka pengar

Till barncancerfonden

Jag kunde inte rädda dig Moa

Som var det egentliga målet

Men jag kommer förhoppningsvis rädda andra barn

Jag vet en sak: min smärta ska inte få tar över mig

Det ska min vilja

För att symbolisera den viljan du hade

Vila i frid Moa!

Hampus Eriksson den 30 oktober 2010

Bakgrundtext

Bill har stora ärr från striden och kan inte förlika sig med att det verkligen har hänt och vad som egentligen hände. Sara och John stötar honom så mycket de kan. Bill känner en fruktan att känna kärlek igen efter att Patricia blev allvarligt skadad i striden, men kan inte sluta tänka på en viss person.

Samtidigt har den hemliga organisationen och Volterry ett möte om framtiden. Volterry har en inre strid som går tillbaka till ett samhälle där allt började. Historien kan avslöja hemligheten bakom Själarnas Himmel. Men är den så hemsk att även Volterry tvekar?

I den andra boken av fyra får Bill en insikt om att den värld han lever i har fler hemligheter än han trodde från början. Hans huvudsakliga uppgift blir mer tydlig. Kärlek och sorg blandas med mystik och nya avslöjanden om vad Själarnas Himmel är för något.

Hampus Eriksson ©

Min inspiration

Jag kommer aldrig glömma ditt leende

Aldrig glömma när du kom ner med din kompis Julia

I din rullstol

Du skulle vara med och spela bangolf

Vi skulle ha klubbtävling

Du vann en massa klubbor

Du log

Du fick vara ett barn

Just det ögonblicket kommer jag aldrig glömma

Men du var så liten redan då

Men du kämpade ändå

Din styrka var så enorm

Jag vill inte inse att du inte finns mer

Men nu har du fått frid från all smärta

Nu kan du springa som alla barn

I gränslandet

Min inspiration till livet har somnat in

Men jag ska som alla runt omkring dig

Leva för just dig

Hampus Eriksson den 28 oktober 2010

En ängels berättelse

Mamma gråt inte

Jag kommer alltid vara nära dig i alla stunder

Pappa det är inte ditt fel

Jag kommer vara nära dig i de svåra stunderna

Min bror, min kära bror jag älskar dig

Kommer alltid göra det

Ni ser inte mig just nu

Men jag sitter just nu på det sköna gröna gräset och njuter

Mamma, jag har inte ont

Jag är fri

Mamma tänk dig jag är fri

Jag vet att ni kämpade in i det sista

Men cancern tog över min kropp

Tänk aldrig att ni inte kämpade tillräckligt

För ni var alltid där hos mig:

Tröstade när det behövdes

En hjälpande hand när jag hade fruktansvärt ont

Min älskade bror, jag vet hur du känner dig nu

Men jag är här när du behöver prata

Fast inte i den verklighet du lever i

Utan bortom all existens

Här uppe där allt är fritt från smärta

Jag har träffat många barn och vuxna

Jag berättar om vad jag har gått igenom

Samtidigt som vi går runt med bara fötter på de lena grässtråna

De berättar sin historia

Jag älskar dig mamma

Jag älskar dig pappa

Jag älskar dig broder

Jag saknar er

Moa vi saknar dig!

Hampus Eriksson den 28 oktober 2010

En dikt som har publicerats innan , men ville lyfta fram den bland alla dikter.

Mirakel

Jag flyger, högt,

Mamma, se, jag kan flyga!

Pappa, se, jag kan flyga!

Pappa

Mamma

Varför ser ni inte mig?

Jag ser ju er

Varför gråter du mamma?

Pappa, du gråter ju aldrig

Varför står ni i en kyrka, mamma?

Jag känner mig fri, jag har aldrig känt mig mer fri än nu

Mamma, varför står ni vid en kista?

Jag kan inte se vad det står, varför kan jag inte det?

Mamma?

Det enda jag kan se är en mening: Vi ville tro på ett Mirakel.

Jag är ju här mamma, ni har ju mig.

Eller?

Jag ser den första bokstaven på kistan – M

Det kan inte vara sant

Är det därför som ni gråter?

Är det jag som ligger i kistan?

Jag saknar min bror

Bror, jag är ju här! Kan du inte höra mig?

Bror sitter vid mamma och pappa och gråter

Mirakel, Mirakel

Jag kommer nästan inte ihåg någonting

Bara att jag hade ont den sista tiden

En oerhörd smärta

Det Mirakel vi letade efter infann sig aldrig

Men mamma, du skulle bara sett mig här uppe hur högt jag kan flyga

Men framförallt jag har ingen smärta

En dikt som är tillägnad Moa Henriksson

Hampus Eriksson den 26 juli 2010

Det hänsynslösa monstret

Varför ska vi få leva?

När vissa barn inte får chansen?

Moa var en sådan flicka

Hon kämpade in i det sista

Men det hänsynslösa monstret tog henne

Hon fick inte uppleva alla livets goda sidor

De goda sidorna hon fick uppleva var:

Kärleksfulla föräldrar

En kärleksfull och underbar storebror

Men hon fick inte uppleva:

Tonåren

Gymnasiet

Att få bidra med sin kunskap

Om livets alla hinder

Och sorger

Moa kämpade varje dag mot ett hänsynslöst monster

Som inte ville släppa taget

Moa du kommer vara kvar i mitt hjärta resten av mitt liv

Ditt skratt

Ditt leende

Kommer genomsyra allt jag skriver

Jag är väldigt fåordig idag. De har försvunnit med Moa upp till himlen. Jag hoppas att de tar hand om dig där uppe.

Hampus Eriksson den 27 oktober 2010 18.07 ©

Prinsessan

Du sitter där med ett leende

Allt är inte bra

Du har nu bara några veckor kvar

Jag sitter här och försöker skriva en dikt just för dig

Men jag är skraj

Livet är orättvisst ibland och det vet du

Fast ditt liv skulle vara kul

Allt har du kvar att utforska från allt runt omkring dig

Men jag vet att du aldrig kommer vara där hos din familj

Förutom på ett sätt

Din själ kommer aldrig försvinna

Den kommer alltid finnas hos dem

Och vi andra som lärt känna dig

Prinsessan från himlen

Ängeln inom oss alla

Dikten kunde varit mycket längre och det vet jag

Men mina ord försvann med prinsessan från Hanaskog upp till himlens alla hörn

Moa har somnat in. Hon blev 8 år. Hon har kämpat nästan halva sitt liv mot cancern. Livet skulle vara som roligast i Moas ålder. Skratta, vara med kompisar och helt enkelt få leva fritt. Inget liv är utan problem. Men en liten flicka som Moa och hennes familj, och alla andra barn och familjer, skulle inte behöva gå igenom ett sådant trauma.

R.I.P Moa

Hampus Eriksson den 11 september 2010 02.13

Hej Florence och Daniel!

som griper tag om läsaren till den sista meningen. En fantastisk bok med ett stilistiskt språk som kommer ta henne

upp till de stora höjderna i framtiden. Jag älskade boken. Trodde aldrig jag skulle tycka om den så mycket eftersom

jag inte läser så mycket dramaböcker och romanser. Men det här var annorlunda. Det var nästan en ungdomsbok,

eller i alla fall i närheten. Mycket intressanta karaktärer, inte stereotypa och tråkiga utan man ville veta mer och

mer om dem. Jag trodde från början att boken skulle vara för lång för sitt eget bästa och jag hade både rätt och

fel. Boken kunde kortats ner för att göra känslan ännu mer påtaglig, men bokens nästan 500 sidor försvann

väldigt snabbt.

Jag tror att Annika Rosendahl kommer vara ett av de namnen vi kommer få möta mycket under de

nästkommande åren. Betyget blir inte fullpott men väldigt nära - 4 av 5 får den av mig och varför femman uteblir

beror på att boken kunde minskats lite och ändå haft kvar samma känsla.

Boken finns att köpa på adlibris och oppenheims förlag. Här har ni länken till adlibris:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197817228

Hampus

Jag är stark

Jag har alltid velat människor väl

Hjälpa dem

När jag själv mått dåligt

Jag är stark

Jag är lycklig att jag har den förmågan

Men någonstans måste jag själv må bra

För annars kan jag inte känna glädje

Jag är stark

Idag försöker jag känna glädje

För det mesta funkar det

Ibland vill jag bara sjunka genom golvet

Jag är stark

Allt finns i våra tankar

Förakt

Hat

Kärlek

Mod

Feghet

Det är bara vi som kan styra dem

Jag är stark

Jag väljer glädje

Jag väljer sorg

Jag väljer kärlek

Jag väljer mod

Jag väljer inte hat

Jag väljer inte förakt

Jag är stark

Är du också det?

Den här dikten är en glädjes dikt.

Hampus Eriksson den 21 oktober 2010

Blinda

Få förstår

Få ser

Få orkar

Få vill förstå

Läget är väldigt kritiskt

Så kritiskt att den lilla flickan far illa

Som sagt:

Vissa är så korkade att de tror att de är smarta

De tror att beteendet är normalt

Få förstår

Få vill se

Få orkar

Få vill se sanningen

Den lilla flickan gör som hon vill

Fast hon vill bara få uppmärksamhet

Vill bli sedd

Vill bli förstådd

Bli älskad för den hon är

Mamman gör som hon brukar

Ser på och låter den lilla flickan få som hon vill

I det ögonblicket ger hon en signal

”Jag bryr mig inte!”

”Gör som du vill. Bara du är tyst och håller dig undan.”

Det är myndigheterna som inte förstår

De är dem som inte vill inse den bistra sanningen

De orkar inte ta itu med problemet

De vill inte förstå

Den lilla flickan sitter vid sängkanten

Gråter

Är ledsen

Och säger:

”Jag vill ju bara bli älskad och sedd!”

Den här dikten är en sorts demonstration mot det vi idag kallar för Socialmyndigheten. Den här dikten är hämtad från den bistra verkligheten om ett barn som far illa och Socialen motarbetar dem som vill göra flickans liv till det bättre.  Mamman förstår inte hur illa hon gör sitt barn. Jag vill och hoppas att flickan får ett drägligt liv i framtiden, fast det ser mörkt ut.

Hampus Eriksson den 20 oktober 2010 ©

Sorgen i mardrömmens mörkaste dalar

Jag ligger vid din sida

Inget hopp längre

Bara tomhet

När jag sover vid din sida känner jag en värme

Som lugnar mig

Men ibland kan inte ens din värme hålla monstrerna borta

Sorgen greppar tag och sliter in mig i den mörka dalen

Jag känner inget

Allt är helt borta

Det finns ingen glädje

Det finns inte ens sorg

Bara tomhet

Du bleknar bort

På något vis dras jag tillbaka till verkligheten och din värme

Jag måste vara stark inför din sorg

Min sorg går i andra hand med de mörkaste delarna av min själ

En del av mig kommer hamna där när du dör

Jag kan inte stoppa det

Jag kan inte hålla emot

När din låga slocknar kommer jag till dig

Jag vill inte hamna i mörkrets dalar igen

Jag vill känna mig fri

Precis som du

Jag släpper taget

Min sorg i mardrömmens mörkaste dalar är nu borta

För jag är ju din ängel

Hampus Eriksson den 18 oktober 2010 ©

Allt börjar med förakt och fördomar

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

Förakt och fördomar bildar oförståelse

Oförståelse bildar osäkerhet

Osäkerhet bildar misstro

Misstro bildar hat

Hat bildar våld

Våld blir till förakt och fördomar

Mot andra människor

Som inte ser ut som du

Klär sig i konstiga kläder

Beter sig märkligt och äckligt

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

Det är deras fel!

Det ligger i deras natur att slå kvinnor

Hedersvåld står skrivit i deras panna

Han måste vara bög!

Han måste vara terrorist!

Jag tror på glädje

Jag tror på sorg

Jag tror på livet

Jag tror på människans förändring

Varför finns då förakt och fördomar?

Hampus Eriksson den 15 oktober 2010 ©

Här har ni en dikt om förintelsen och om tänkandet i Vi och dem termer

Vi och Dem

Vi behöver bara blicka tillbaka sextio år

För att förstå att den tiden var en förödelse

Allt raserades

Judar blev skjutna på öppen gata

Tankarna var att Vi var bättre än Dem

Judarna spred sjukdomar

Judarna tog ariernas jobb

Judarna var ansvariga för allt hemskt som hände

Judarna var inte värda något

Det var Vi mot Dem

Dem skitade ner tyskarnas vardag

De förökade sig som flugor

Idag ser Vi samma mönster

Vi är bättre än invandrarna

Dem kommer bara hit och lever på skattepengar

Dem kommer och sprider sina lögner

Dem kommer hit och sprider sin religion

I dagens samhälle har folk börjat bete sig som då för sextio år sedan

Vi är bättre än Dem

Vi är värda mer

Bara för att Vi är födda i Sverige

Men Dem Vi kallar för invandare som har fötts här i Sverige

Är det Dem eller Vi?

Var går gränsen?

Finns det någon lag som säger att inom Sveriges gränser kommer ingen hit och sprider sin kultur?

Vi är bättre än så

Alltså Vi svenskar som tror att det räcker med att kunna vår kultur

Har Vi någon kultur eller något som inte är tagit från ett annat land?

Vad har Vi att skydda?

Vad är Vi rädda för?

Är det egentligen inte Dem som Vi är rädda för utan oss själva?

Egentligen är Vi så in i helvete skamfyllda över Vilka Vi är

Vi är värdelösa

Vi ser på Dem som har det bättre

Dem har tagit det jobb Vi Svenskar egentligen skulle ha

Håll ändå med att invandrar luktar skit!

De bara mördar varandra och sedan tar de Våra tjejer

De dödar sina döttrar för att de har varit smutsiga

Horor

Skällsord som har mer och mer dykt upp

Åk tillbaka till ditt hemland om det inte passar!

Vem har sagt att du behöver bo här!

Ingen tvingar dig!

För sextio år sedan gasade tyskarna barn för att de hade fel religion

Fel färg

Handikappade

Vill Vi ha ett sådant samhälle?

Inte jag i alla fall!

Nu är det på tiden att folk tar ställning

För som sagt var det bara sextio år sedan som förintelsen ägde rum

Vill ni att det ska vara Vi mot Dem

Eller olika människor som kan lära varandra om livets sorgsna och glada tider

Hampus Eriksson ©